Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia om döden och det, som är starkare än döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att finna hvarenda graf. Då jag uttryckte min
förvåning däröfver, svarade han:
"De äro mina bekanta allesamman. En hvar af
dem har något särskildt att säga oss. En talar om
officiell saknad, en annan om sorg, en tredje om
förtviflan, en fjärde om resignation o. s. v. Och hvar
och en af dessa känslor har ju så många grader.
Ingenting på jorden kan lära oss så mycket som en
kyrkogård. Se här!"
Vi stannade framför en syskongraf. Men de båda,
som slumrade där nere, togo ej stor plats. På den
gröna gräsmattan med sina två rosenbuskar står en
marmorvård med namnen Carl Michael och Walter
Fredrik Runeberg, den förre död 1871 vid 2¼, den
senare 1872 vid nära 1 års ålder — söner till den
finske bildhuggaren Walter Runeberg.
"Ser ni dufvan däruppe på öfverstycket?" sade
han. "Hon har ett oliveblad i munnen. Arkens dufva
gjorde ej någon lång flykt, men hon kom dock hem
med viktiga bud. Dessa små hade ej någon lång
vandring i denna värld. Men var viss om, att deras
lefnad ej var förgäfves. De bräkte alltid något
oförvissneligt oliveblad till det hem, som var så tomt,
sedan deras späda stämmor tystnat för alltid".
De svenska grafvarne befunnos vara åtta[1]. Då
vandringen kring dem var slutad, visste jag, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
