Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sagoberätterska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herre — som sof djupt — kom ytterst. Detta hade
gått så snabt och tyst att ingen märkt det. Plötsligt
utbrast en af husarerna: ’Nu ha vi så länge sparkat
den där stackars kraken, att vi också måste ge den,
som ligger inne vid väggen, några nyp’. Och så
begynte de sparka Sankte Per igen. Men Vår herre
fick sofva i ro hela natten".
Sárika skrattade, och jag skrattade.
"Det var värkligen en lustig saga. Du får alt
lof att berätta mig en till".
"Får den handla om djur?"
"Ja visst".
"Tycker ni om djur då?"
"Mycket".
"Det trodde jag".
"Hvarför det då?"
"Jo, mamma säger, att de, som tycka om barn,
de tycka också om djur".
"Hur vet du, att jag tycker om barn?"
"Annars hade ni nog inte brytt er om mig
Och för resten är det något likadant i edra ögon
som i mammas ögon, när hon ser på mig".
"Lilla vän!" utbrast jag rörd och måste smeka
henne öfver bordet. "Då skall jag tala om för dig,
att det i dina ögon är något likadant som hos min
store gosse, när han är riktigt snäll".
"Hvad heter han?"
"Anders. Och han är nio år".
Nu måste jag berätta om honom. Det ena ordet
gaf det andra, och så blef det en lång historia om
Sverge och björnar och lappar och skidåkning, och
jag vet icke alt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
