Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sällsam historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så snart hon förstått blommorna, öppnade sig för
henne en ny värld, naturens stora skönhetsrike. Nu
kom hon till mannen och bad honom att följa henne
och leda henne på de okända stigarne. Och för hvarje
sådan vandring fick hon lära något nytt. Från naturen
fördes talet öfver på konsten i första hand. Hvilka
vyer öppnade ej detta för henne! Och så öfver till
literaturen, till historien, till naturvetenskapen. Hur
han växte för henne under alt detta! Så lärde hon
att älska honom med den djupa kärlek, som är
starkare än döden — den på personlig förståelse och
sympati i åskådning bygda kärleken".
Det var en rent af högtidlig tystnad, när jag
slutat min berättelse, som på dem båda — i
synnerhet henne — gjort ett så djupt intryck, att jag stod
fullkomligt villrådig därför.
"När skref ni den där berättelsen?" frågade hon.
"För sex år sedan".
"Alfred!" skrek hon till.
"Jag förstår, att jag med min berättelse på någon
idéassociationernas väg fört er till någon erinring,
som för er är smärtsam", sade jag. Jag gissade
strax, att de mist något barn.
"Nej", svarade hon, "icke smärtsam. Vi äro
blott förundrade. Det är vår historia ni berättar —
min historia".
Nu var det min tur att se förundrad ut.
"Det är förunderligt", sade hon. "Här kommer
ni, en främling från ett annat land, och berättar hvad
som händt oss, hvad vi känt och tänkt. Och ni har
skrifvit det samtidigt med det, att vi upplefvat det!"
"Ja, se här", utbrast jag, i det jag sprang ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
