Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett strandfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag har icke ringen för närvarande", sade jag.
"Jag har förlorat den någonstädes här i rummet.
För mig har den ju icke något särskildt värde, så
jag bryr mig ej om att söka den. Ni får göra det,
och finner ni den, så kan ni ju med fullt skäl säga,
att det är ni, som hittat ägarinnans förlorade lycka,
och..."
"Mitt lif skall inte räcka till för att visa er min
tacksamhet", stammade hon.
Jag tog oförmärkt ringen ur en ask på
skrifbordet och lade den på golfvet i klädskåpet, hvarpå
jag lemnade henne med uppmaning att ej frukta för
att tränga in i mina hemligaste gömmor.
Det dröjde ej många minuter förr än hon kom
ut i salongen. Jag har förmodligen aldrig sett någon
människa så lycklig.
Vi skulle ej låta historien om fyndet gå vidare,
kommo vi öfverens.
Och jag måste lofva henne att försöka taga mig
tid och hälsa på i hennes hem. Hon hade lärt sig
konstväfnad i Köbenhavn. Om jag ville taga med
något af det hon väft som minne af henne skulle
hon bli så glad — bara som minne. Ty sin
tacksamhet skulle hon aldrig kunna gälda.
Jag kom dit förr än jag trodde. Fjorton dagar
senare blef jag nämligen ditbjuden på förlofningskalas.
Det var ett riktigt rart litet hem. Boningshuset
omfattade stass-stugan, hvardagsstugan och köket.
Det hela röjde ett visst välstånd och ett afgjordt
skönhetssinne. Stass-stugan, med gammaldags
möbler var ett riktigt praktrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
