- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
70

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor och flöjtspel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

sydskånska teckning all.

Men det dröjde inte länge, innan det blef tyst om
söndagskvällarne, och flöjten hördes aldrig mera.

Kristen hade måst flytta. —

Det var nog någon fjärde med, som begripit visan,
och Sven Pålsson hade inte alls sinne för rosor och
flöjt-spel. —

Och hur jag tittade och väntade, aklrig mera såg jag
Hanna stå och se utåt vägen; jag väntade och undrade
och frågade, men in i gården vågade jag mig inte.

Och rosorna i rabatterna blommade ut, och popplar&e
fälde sina löf; som små runda guldpengar hvirflade de fram
öfver vägen. Hösten kom och vintern med, men af Hanna
såg jag aldrig en skymt. Hon var sjuk, sade de; hon
hade bleksot, sade några, hjärtlidande, sade andra. —
En dag ut på våren talades det om, att Sven Pålsson rest
med sin dotter in till staden; hon skulle in på sjukhuset,
sades det. Men det måtte inte ha varit sant, ty kort
därefter, då sommarsolen redan åter fått rosenbuskarnas
knoppar att svälla, stod hon ior första gången på länge åter
under popplarne.

Jag ropade åt henne öfver häcken.

Hon öppnade grinden och kom långsamt ut öfver
vägen. — Men var det Hanna! Min vackra lekkamrat! —
Ögonen voro insjunkna, hyn gulaktig, läpparne hvita, och
tänderna, som förr lyste sä vackert fram, när hon log,
voro så ovanligt långa. Vid tinningarne voro två djupa
hålor, och hennes hår tyktes svartare än någonsin.

Jag stod tyst af häpnad och sorg, men hon smålog
blott stilla och berättade, att när höll ej lått friplats på
fattigafdelningen, hade far rest hem med henne igen. Nu
hade hon för öfrigt inte mera så ondt i bröstet; nu var
det ju sommar, och nu skulle altsammans nog snart bli
bra. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free