Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D^rndaft!« omgifothg, hvilken man i följd deraf kan kalia
element ar veriden. Del inbördes forhallandet emellan
ele-metitetna och den dem tempererande och organismen
o-medellmrt bestämmande tepaoio, måste således utgöra huf-’
vud föremålet för naturåskådningen, och dennas både
character oeh rigtoing vara beroende af det olika sätt, hvarpå
det förra blir uppfattadt. Den äldre åsigten, hvilken
egentligen anses härröra ifrån Empedokles och som
äfven ingeck i den Hippocratiska medicinen eller, må*
hända rättare, med densamma sammanfogades, antog ele«
menterna såsom den bestående verldens grundkrafter,
såsom eviga, positiva, och alstrande den verkliga
tillvarelsen genom sin inbördes vänskap (affinitet) och
upplösande eller förstörande den genom sin ömsesidiga
fiendskap (opposition, spänning)« Dessa elementer benämndes,
såsom bekant, eld, vatten, luft och jord, och ehuru
dessa namn af de egentliga Philosopherna togos i
symbolisk mening, gällde de dock hos mängden, som derigenom
uppfattade de facuska hufvudmoinenterna af den stora
process, som utgör det yttre, relativt nödvändiga villkoret
för den organiska verldens uppkomst och bestånd, i
bok-stafiig ocb concret. Det väsendtliga uti Eraped ak 1 es’s
lära är, att uti henne det olikartade uppfattades såsom
ursprungligt och positivt. Derigenom trädde hon i
motsats emot de ännu äldre åsigterna, h vil ka antogo endast ett
af elementerna, såsom ursprungligt och ansågo de öfriga
såsom dess producter. Så tillerkände några af dessa
å-sigter deq principala betydelsen åt elden, och åter andra
åt vattnet, men den hos Grekerna herrskande och, äfven’
efter det den Etnpedokleiska elementläran införlifvat sig
ined deras föreställningar, fortfarande meningen var dock
den, att luften är, om icke den ursprnngliga grunden till
de öfriga elementerna, dock det förnämsta ibland dem.
Detta synes tydligen icke blott af den djupa och dubbla
betydelse, som de fastade vid ordet nvevfia, utan äfven
af deras physiologiska uppskattande af respirationen,
blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
