Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den dysenteriska febern om vintern och fortforo, ehnru
såsom äfven den sednare i mildrad form, till våren 167.1.
Den constitution, som nu följde och räckte ifrån
våren 1673 till och ined året 1675, var utmärkt af
oregelbundenhet i sjukdomarnes förlopp och öfvervigt af
de nervösa symptomerna. Syden li am kallar den
der-före för c. anomala. Ibland de sjukdomar, som under
densamma förekomino, äro egentligen ivenne fortjent» af
en större uppmärksamhet. Den ena är den, under 1673
änfni blott i mildare form framträdande, men under de
sednare begge åren fullständigt utvecklade ihållande
feber, som med afseende på dess mest utmärkande symptom
kallades f e b r i s coinatosa. Denna fqber motsvarar
fullkomligt begreppet af verklig cerebraltyphus, men med
högre intensitetsgrad, än den med hvilken denna nu för
tiden vanligen förekommer. Utom de vanliga, äfven
synochus tillhörande, symptomerna af häftig värk i
huf-vudet, ryggen och länderna, var denna feber
hufvudsak-ligen utmärkt af stupor, som gränsade till sopor, samt
delirium. Beskrifningen af det förstnämnda symptomet är
särdeles bestämd och uttrycksfull °). Deremot omtalas icke
några såkullade pulrida symptomer, hvarken pelechicr eller
profluvier. Det var först i slutet af 1675, som diarrhé,
ofta med form och häftighet af dysenteri, sällade sig till
de Öfriga symptomerna. Denna feber upphörde %äl ofta
på det 14:de dygnet, men då hjernans lidande var
mycket intensivt, räckte den ej blott öfver det tjugonde
utan äfven ej sällan öfver det trettionde och längre. *)
*) In ter lmjuscc fekris symptomata eminekat adfeetus quidam
co-mati hant dissimilis; quo correptus ægor okstupekat, dclirakatque,
i mm o ad septimanas aiiquot dormitakat nonmtfiquam, nec nisi valido
clnmore expcrgiscekatiir; a quo æger exeitatus oeulos aperiekat t an tum,
et post ingestum sive medicamentum, sive potum, cui adsveverat, mox
in stuporein dilakekatur, i tø quandoque profunduin, ut in apkonia
de-siucrct aksolutissima. L. C. g. 221.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
