Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månggifte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan icke gifvas af Herren åt andra, än dem som veta af
Honom, erkänna Honom, tro på Honom och lefva ett lif som
är af Honom. Och de, åt hvilka den kärleken icke kan
gifvas, veta icke annat än att kärleken till könet och den
äktenskapliga kärleken äro ett; följaktligen (att] äfven månggiftet
[är ett med denna]. Härtill kommer, att de månggifta, som
ingenting veta om Herren, förblifva naturliga; ty menniskan
blifver andlig endast af Herren, och en naturlig menniska
tillräknas icke som synd det, som är enligt religionens och
tillika samhällets lagar. Hon handlar äfven enligt sitt
förnuft, och en naturlig menniskas förnuft är uti idel mörker i
fråga om den sant äktenskapliga kärleken, och denna kärlek är
i öfverträffande grad andlig. Men ändock undervisas deras
förnuft af erfarenheten, att det hör till offentlig och enskild frid,
att blandad lusta må tyglas i det offentliga och lemnas åt en
hvar inom sitt hus; derifrån månggiftet.
350. Bekant är, att menniskan födes ringare än ett
djur. Alla djur födas i vetskaper motsvarande sitt lifs
kärlek; ty så snart de falla från moderlifvet, eller utkläckas ur
ägget, se de, höra, gå, känna sina födoämnen, sin moder,
sina vänner och ovänner, och icke långt efter känna de
könet och veta att älska, och jemväl att uppfostra afkomlingarne.
Menniskan ensam vet, då hon är född, ingenting sådant, ty
intet af vetande är henne medfödt: hon är blott en förmåga
och benägenhet att emottaga de ting som tillhöra vetande
och kärlek är det; och om hon icke emottager dessa af
andra, så förblifver hon ringare än ett djur. Att menniskan
födes sådan för det ändamåls skull, att hon ingenting må
tillskrifva sig sjelf, utan andra, och slutligen allt som tillhör
vishet och dess kärlek åt Gud allena, samt för att hon deraf
må kunna blifva en Guds afbild, kan ses
Minnesvärdigheten, n. 132-136. Härutaf följer, att en menniska, som ej
genom andra vet, att Herren kommit i verlden, och att Han
är Gud, och blott inhemtat några kunskaper om religionen,
och om sin religions lagar, ej är i skuld om hon icke tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
