Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningar och Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
315. Härtill skall jag lägga två minnesvärdigheter:
den första denna.
En gång såg jag icke långt ifrån mig ett lufttecken: jag
såg en sky delad i småskyar, af hvilka några voro
himmelsblå, och några skumma. Och jag såg dem likasom
sammanstötande sins emellan. Strålar genomblänkte dem strimvis,
hvilka än sågos spetsiga såsom värjuddar, än trubbiga såsom
afbrutna svärd. Dessa strimmor än sprungo ut till mötes,
än drogo sig tillbaka i sig sjelfva, alldeles såsom
knytnäfve-kämpar. Således tedde sig dessa olikfärgade småskyar
likasom fäktade de sins emellan, men de lekte. Och emedan
detta lufttecken sågs icke långt ifrån mig, upplyfte jag ögonen
samt spände blicken, och jag såg gossar, unge män och gubbar
inträdande i ett hus, som var uppbygdt af marmor, och
underbygdt af porfyr. Öfver detta hus var nämnda företeelse.
Och då tilltalade jag en af de inträdande och sporde: »Hvad är
der? Och han svarade: »Det är ett gymnasium, hvarest unge
män invigas i åtskilliga ting som höra till vishet.»
När detta var hördt, inträdde jag med dem: jag var i
anden, det är, i lika tillstånd hvari den andliga verldens
menniskor, hvilka kallas andar och änglar, äro. Och si, i
detta gymnasium sågs framtill en kateder, i midten bänkar,
vid sidorna rundt omkring säten, och ofvanför ingången en
orkester (läktare). Katedern var för de unge män, hvilka skulle
svara på den uppgift som den gången skulle framställas,
bänkarna för åhörarne, sätena vid sidorna för dem som förut
svarat vist, och orkestern för de äldre, hvilka skulle vara
skiljemän och domare. I midten af orkestern var en tribun
(upphöjning), hvarest satt en vis man, som de kallade
Öfverlärare, hvilken framstälde de uppgifter, på hvilka de unge
männen skulle svara från katedern. Och sedan de hade
samlats, reste sig mannen upp från tribunen och sade: »Svaren
nu, jag ber, på denna uppgift, och lösen den om I kunnen:
<sc>Hvad är själen, och hurudan är hon?»
Vid åhörandet häraf häpnade alla, och mumlade, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
