Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifstillståndets förändring hos män och hos qvinnor genom äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfyller verldsalltet ifrån de första tingen till de sista, och ifrån
menniskan ända till masken, har förut blifvit visadt. Och
att förmågan till att upplåta sinnets lägre [delar] ända till
förbindelse med dess öfre, hvilka äro i himmelens ljus och
värme, är hvarje menniska ifrån skapelsen ingifven, har
äfven förut blifvit tillkännagifvet. Deraf är uppenbart, att
skicklighet och lätthet till att förbinda det goda med det
sanna, och det sanna med det goda, således till att blifva
visa, är dem, hvilka äro födda utaf ett sådant äktenskap,
framför de öfriga ifrån födelsen, inärfd; följaktligen
äfven till att insupa de ting, som tillhöra församlingen och
himmelen: att med dessa den äktenskapliga kärleken är
förbunden, har ofvanföre flera gånger blifvit ådagalagdt.
Härutaf är inför förnuftet ögonskenligen uppenbart det ändamål,
för hvars skull äktenskap af en sant äktenskaplig kärlek
blifvit af Herren Skaparen ombesörjda, och ännu ombesörjas.
205. Jag har hört af änglarna, att de, som lefvat i de
fornäldsta tidehvarfven, nu för tiden i himlarna lefva hus
och hus, familjer och familjer, samt folkslag och folkslag,
på lika sätt som de hade lefvat på jorden, och att knappt
någon ifrån ett hus fattas; och att orsaken är, emedan hos
dem fans en sant äktenskaplig kärlek; och att i följd deraf
afkomlingarna ärfde fallenheter till det godas och sannas
äktenskaplighet, samt att de lätt blefvo innerligare och
innerligare uti densamma af föräldrarna genom uppfostringar invigda,
och sedan såsom af sig sjelfva, när de blifvit [mäktiga] af
eget omdöme, af Herren införda.
206. XVIII. Så sker, emedan afkomlingens själ
är ifrån fadren, och dess beklädande ifrån modren.
Att själen är ifrån fadren, drages af ingen vis i tvifvel. Detta
skönjes äfven uppenbart utaf sinnelagen, och jemväl utaf
ansigtena, hvilka äro aftryck af sinnelagen, i efterkommandena,
hvilka i en rättmätig ordningsföljd utgå ifrån familjernas
fader. Ty fadren kommer tillbaka liksom i afbild, om icke
i sönerna, dock i sonsönerna och sonsons-sönerna. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
