Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själars och sinnens förbindelse genom äktenskapet, hvilken förstås med Herrens ord, att de icke vidare äro två, utan ett kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uti sig, och deraf liksom sig i honom: hon förnimmer utaf
meddelande, ser utaf anblicken och känner utaf känseln.
Att hon känner (erfar) sin kärleks emottagande af äkta
mannen utaf känseln i flathänderna på kinder, armar, händer
och bröst, yppade för mig de tre hustrurna i hofvet, och de
sju i rosengården, om hvilka [talas] i MINNESVÄRDIGHETERNA
[n. 155<sup>2</suP>, 208, 293 och 294].
174. XVI. DET FINNES PLIGTER EGENTLIGA FÖR
MANNEN, OCH PLIGTER EGENTLIGA FÖR HUSTRUN; OCH HUSTRUN
KAN ICKE INTRÄDA I MANNENS EGENTLIGA PLIGTER, EJ HELLER
MÄNNEN I HUSTRUNS EGENTLIGA PLIGTER, OCH TILLBÖRLIGEN
FÖRVALTA DEM. Att det finnes pligter egentliga för mannen,
och egentliga för hustrun, är icke behof att belysa genom
deras uppräknande, ty de äro flera och vexlande; och en
hvar vet att fördela dem i antal efter slag och arter, blott
han riktar hågen till att skärskåda dem. De pligter, genom
hvilka hustrurna företrädesvis förbinda sig med äkta
männen, äro uppfostringar af de späda barnen af begge könen,
samt af flickorna ända till den ålder, vid hvilken de gifvas
till äkta.
175. Att hustrun icke kan inträda i mannens egentliga
pligter, och tvärtom ej heller mannen i hustruns egentliga
pligter, är emedan de skilja sig såsom visheten och dess
kärlek, eller såsom tanken och dess böjelse, eller såsorn
förståndet och dess vilja. I männens egentliga pligter spelar
förståndet, tanken och visheten första rolen, i hustrurnas
egentliga pligter deremot spelar viljan, böjelsen och kärleken första
rolen: och hustrun gör i kraft af de senare sina pligter, och
mannen gör i kraft af de förra sina; hvarföre deras pligter
äro i följd af sin natur vidt olika, men dock förbindbara i
fortgående kedjeföljd. Det tros af många, att qvinnor kunna
förvalta mäns pligter, blott de ifrån första åldern invigas
i dem, på samma sätt som gossarna. De kunna
emellertid invigas i deras utöfning, men icke i det omdöme, af
hvilket pligternas riktighet till det inre beror; hvarföre de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
