Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själars och sinnens förbindelse genom äktenskapet, hvilken förstås med Herrens ord, att de icke vidare äro två, utan ett kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJÄLAR OCH DERAF SINNEN TILL ETT. Hvar och en menniska
består af Själ, Sinne och Kropp. Själen är hennes innersta,
Sinnet är hennes mellersta, och Kroppen är det yttersta.
Emedan själen är menniskans innersta, är hon i kraft af
ursprunget himmelsk, och emedan Sinnet är hennes mellersta,
är det i kraft af ursprunget andligt, och emedan kroppen är
det yttersta, är han i kraft af ursprunget naturlig. De ting
som i kraft af ursprunget äro himmelska, och de som i kraft
af ursprunget äro andliga, äro icke i rymd, men äro i
skenbarheter af rymd. Detta är jemväl bekant i verlden, hvarföre
man säger, att om andliga ting kan icke sägas utsträckning ej
heller rum. Då alltså rymder äro skenbarheter, äro äfven
afstånd och närvarelser skenbarheter. Att skenbarheter af
afstånd och närvarelser i den andliga verlden äro i enlighet
med kärlekens skyldskaper, anförvandtskaper och frändskaper
(närmaste, nära och mera aflägsna slägtskapsförhållanden),
ar i de små verken om den verlden rätt ofta påpekadt
och bestyrkt. Dessa saker äro sagda, för att man må
veta, att menniskornas själar och sinnen icke äro i rymd,
såsom deras kroppar, emedan de förra, såsom ofvan är
sagdt, äro i kraft af ursprunget himmelska och andliga;
och [att] de, emedan de icke äro i rymd, kunna förbindas
såsom till ett, fastän icke kropparna tillika. Detta sker i
synnerhet emellan makar, hvilka på det innerligaste älska
hvarandra inbördes; men emedan qvinnan är från mannen,
och denna förbindelse är en art af återförening, så kan man
utaf förnuftet se, att det icke är en förbindelse till ett, utan
en vidfogning, angränsande och nära allt efter kärleken, och
[ända] till beröring hos dem som befinna sig i en sant
äktenskaplig kärlek. Denna vidfogning kan kallas ett andligt
samboende, hvilket gifves hos makar, som ömt älska hvarandra,
huru aflägsna de än äro till kroppen. Flera erfarenhets-bevis
gifvas äfven i den naturliga verlden, hvilka bestyrka dessa
saker. Härutaf är uppenbart, att den äktenskapliga kärleken
förbinder två själar och sinnen till en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
