Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äkta makars tillstånd efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärleken till könet ej är lika hos den ene som hos den andre.
Dess skiljaktigheter äro oändliga. Men ändå, sådan han är
i hvars och ens ande, sådan förblifver han äfven.
48. II. DEN ÄKTENSKAPLIGA KÄRLEKEN QVARBLIFVER
LIKALEDES, SÅDAN SOM HAN TILL DET INRE, DET VILL SÄGA
I DEN INRE VILJAN OCH TANKEN HOS MENNISKAN VARIT I
VERLDEN. Enär kärleken till könet är en, och den
äktenskapliga kärleken en annan, så nämnas bådadera, samt
säges att äfven denne qvarblifver efter döden, sådan som han
varit hos menniskan, medan hon lefde i verlden, uti hennes
invertes menniska. Men som få veta skilnaden emellan
kärleken till könet och äktenskaplig kärlek, så vill jag vid början
af denna afhandling som företal yttra något om densamme.
Kärleken till könet är kärlek till flera och med flera af
könet, men äktenskaplig kärlek är blott till en och med en af
könet. Och kärlek till flera och med flera är en naturlig
kärlek, ty den är gemensam med djur och fåglar, och dessa
äro naturliga; men den äktenskapliga kärleken är en andlig
kärlek, samt särskild och egen för menniskorna, emedan
menniskorna skapats och derföre födas för att blifva andliga. Så
mycket alltså menniskan blir andlig, så mycket afkläder hon
kärleken till könet, samt ikläder den äktenskapliga kärleken.
I början af äktenskapet synes kärleken till könet liksom
förbunden med den äktenskapliga kärleken, men under
äktenskapets fortgång skiljas de, och hos dem, som äro andliga,
uteslutes då kärleken till könet, samt insmyges den
äktenskapliga kärleken; men hos dem, som äro naturliga, sker
motsatsen.
Af det nu sagda är klart, att alldenstund kärleken till
könet är med flera, samt i sig naturlig, ja djurisk, så är han
oren och okysk; och emedan han är ostadig och obegränsad,
otuktig. Men helt annorlunda den äktenskapliga kärleken.
Att den äktenskapliga kärleken är andlig, och i egentlig
mening mensklig, skall uppenbarligen visa sig af det följande.
472. III. TVENNE MAKAR RÅKAS MESTADELS EFTER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
