Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning rörande Himmelens fröjder, samt om bröllop derstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi kunde icke nalkas». Och han sade: »Hvarföre det?»
De svarade: »Vi veta icke, men vi förnummo något som
dref och förde oss tillbaka. Må de förlåta det.»
Ängeln återvände till sina följeslagare och omtalade
svaret, samt tillade: »Jag gissar, att I icke hafven en kysk
kärlek till könet. I himmelen älska vi jungfrur på grund af deras
skönhet och seders ädelhet, och vi älska dem mycket högt,
men kyskt.» Häråt logo hans följeslagare och sade: »Du
gissar rätt; hvem förmår se sådana skönheter på nära håll
utan att känna något begär.»
23. Efter detta festliga lag afträdde alla som varit
bjudna till bröllopet, och äfven de tio männen med sin ängel.
Det var sent på aftonen, och de gingo till sängs. I
dagningen hörde de utropet: »I DAG ÄR SABBAT.» Och de stodo
upp och frågade ängeln: »Hvad är det?» Han svarade, att
det är till Guds-tjensten, »som på bestämda tider återkommer
och utropas af presterna. Den förrättas i våra tempel och
påstår omkring två timmar. Om det derföre lyster, följen
mig, så skall jag införa eder.» Och de gjorde sig redo och
följde ängeln samt gingo in.
Och si, templet var stort, rymmande omkring tre tusen,
halfrundt, med bänkar eller säten som i oafbruten ordning
gingo i rund efter templets form, och de bakre högre än de
främre. Predikstolen framför dem något tillbakadragen från
medelpunkten; dörren bakom predikstolen till venster. De
tio främmande männen inträdde tillika med sin ledsagande
ängel, och ängeln anvisade åt dem de platser der de skulle
sitta, sägande till dem: »En hvar, som inträder i templet,
vet sin plats. Detta vet han af något inplantadt, och han
kan icke sitta annanstädes. Sitter han på annat ställe, så
hör han intet och förnimmer intet, samt stör äfven
ordningen, hvarigenom presten icke inspireras.»
24. Sedan de församlats, besteg presten predikstolen,
och han höll ett tal fullt af vishetens ande. Predikan var om
den heliga Skrifts helighet och om Herrens förbindelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
