Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hgheten! — Men ni går så trögt, ni måste se till
att jag inte försummar båten!
— Ni skall inte skynda, jag ber er därom
— vi ha tid nog. . . Jag är så lycklig att gå med
er så här! .
Det undslapp honom, nästan utan att han
visste hvad han sade. Ingeborg svarade
ingenting, och när han långsamt sökte hennes blick,
vände hon bort hufvudet, allt medan hon höll sin
arm i hans.
De komino fram till ångbåten och gingo in i
rökhytten. Kaptenen satt vid bordet och ordnade
några papper.
— Det har ringt första gången! förebrådde
han skämtande.
Ingeborg presenterade: en landsman, magister
Autio, och begynte fråga om utsikterna för färden.
När samtalet icke ville löpa, förmodade kaptenen
artigt:
— Jag stör kanske?
— Nej, för ingen del.
Kaptenen ville bjuda på ett glas whisky, men
Daniel afböjde. Om en stund kommo ett par
personer in i hytten. Ingeborg anmärkte att vädret
klarnat upp och föreslog Daniel att de skulle sätta
sig på akterdäck.
Skymningen hade småningom begynt falla,
och klarare hvälfde sig den mattblå julihimlen
öfver Sundet, medan stjärnorna långsamt stego
upp och den ena fyren efter den andra tändes
där ute. Ingeborg och Daniel satte sig så långt
Brytningstider,
>4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
