Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När ferierna ändtligen voro slut, grep Daniel
med ifver efter studierna — han pinades allt mera
af denna inre formlöshet och längtade att foga den
in i ett yttre tvång. Han fyllde upp sin dag med
föreläsningar, han skaffade sig tillfälle att arbeta
vid professorernas enskilda öfningar och sökte
bekantskaper bland studiekamraterna. Småningom
drog arbetet honom helt och hållet till sig, och han
märkte med glädje huru där inom honom började
spira nya intressen och med dem nya tankar.
Hvad var det icke för en fart i detta arbete!
Hur annorlunda än därborta i hemlandet!
Aldrig hade han hört en själfständig tanke
yttras från en kateder därhemma — kompilation
och handbokskunskap och färdiga fraser och formler
var allt som bjöds. Aldrig hade han sett läraren
ens försöka att sända liksom en elektrisk gnista
till auditoriets slött och af nödtvång lyssnande
skaror, genom att entusiastiskt skildra en
vetenskaplig upptäckt, ett litet faktums väldiga andliga
förhistoria, — aldrig hade han hört någon ägga
sina åhörares spaningslust i vetandets värld genom
att gifva ett prof på sin egen forskande tankes
arbete. Aldrig, med ett ord, någonting personligt,
ständigt blott den gamle magistern, som år ut och
år in läste samma läxa, obekymrad om att tiden
bläddrade vidare och slog upp nya sidor i sin bok,
både inom och utom klassrummets väggar . . .
Hvarifrån skulle då värmen för själfva studierna
komma? Fanns den i föresatserna, så dödades
den, om ej viljan var orubbligt stark, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
