Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan den göres i östra Finland: fyra unga, kvistade
björkspiror ställda i fyrkant med de löfbärande
topparna böjda mot hvarandra, och mellan dem
ett tätt timmervärk af tvärträn, inuti fylldt med
ruskor. Det ser på afstånd ut som ett smalt gotiskt
kyrktorn. Från landsvägsledet ända fram till elden
gick en allée af långa käppar med näfvertrissor
stuckna på ändarna. Dessa tändes efterhand, när
herrskapet anlände, och de brunno knastrande
och lyste med ett egendomligt fladdrande sken
öfver ansiktena och sommardräkterna, som
passerade under dem.
Ännu var ej byfolket samladt, och man gjorde
ett slag längs stranden, innan kokkon tändes. Den
röda randen, som solens sista strålar lämnat kvar,
bredde ut sig öfver viken och skogen och blandade
sig med solröken. Nu svepte den ett tunnt, skärt
flor öfver grantopparna vid stranden och sväfvade
som en slöja ett stycke ofvanom vattnet.
Landskapet var allt ännu mättadt af dagens värme och
sol. Det låg öfver det som en stämning af
fridfull glädje, men blandad med vemod — en
insjöstämning, som endast den finska naturen föder,
en sådan, som skärgårdsmänskan ej förstår, men
som för inlandsbon småningom blir en del af hans
väsen, en dröm som han för med sig hvar han
än färdas.
Småningom fördunstade dimmorna och
midsommarnattens ljusvioletta färg lade sig öfver
landskapet. På stränderna flammade det ena bålet
upp efter det andra, likt signaleldar, med hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
