Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon vinkar — och in bäres
en mäktig dryckesmugg,
där hög i drivet silver
kung Karl ses skifta hugg.
Det rhenska vinet pärlar
vid kannans blanka rand;
hon räcker den åt krigarn
med stark, fast åldrad hand.
”Som brav soldat, det ser jag,
er plikt I redligt fyllt,
av mig och av oss alla
I tacksamhet förskyllt.
Tag detta som ett minne —
drick först er konungs skål,
och låt oss sedan höra
er sändnings föremål!”
Hans läppar knappast fuktats
av druvans gyllne blod,
förrn till hans kinder strömmar
ånyo livets flod.
Han stiger upp, gör ställning. —
Till alla svenska bröst
når lik en ängels stämma
den enkle krigarns röst:
”Den sista februari
vi med den högstes makt
vid Hälsingborg i drabbning
vår ovän nederlagt.
Vi ha troféer, fångar
i flera tusental,
som närmare här skriver
vår tappre general.”
Den gamla Karlamodern
i tårar strålar blid:
”Nu låt Din tjänarinna
få fara hem med frid!”
Bland snyftningar av glädje,
i högljudd jubelkor,
prinsessans anlet ljusnar,
hon liknar då sin bror. —
Därutanför kring slottet
ren mängden böljar tät:
”Viktoria!” och ”Stenbock!”
det som ett tordön lät.
”Som Gideon han fäktat,
den riksens trogne jarl!
Nu bytes sorg i lycka,
nu få vi hem kung Karl!”
Allt djupare på torget
sig skockar folkets hop.
”Vi vilja se kuriren!”
så hörs ett allmänt rop.
När borgens port upplåtes,
och äntligen han röjs,
av hundra armar fattad,
i luften strax han höjs.
En storm av frågor susar
i samma andedrag.
Envar vill veta mera
om denna stora dag.
Där spörjes mer, än tio
att svara på förmått,
om Burensköld och Dycker
och om ”geschwinda skott”.
Och han, som budet bragte,
det gäller honom ock:
man kyssa vill hans händer
och röra vid hans rock.
Är det en härlig seger,
vars make icke sports,
en sådan ritt ej heller
i mannaminne gjorts.
Från arsenalen dundrar
med jämna mellanrum
den åska, vilken världen
för alltid trodde stum;
och alla hjässor blottas,
då segerfröjdens tolk,
sankt Gärtruds klockspel, ringer:
”Nu tacker Gud allt folk!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
