Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu är det tungt
i den gamles händer.
I veten, jag har ej
mycket aktat
blod eller livet.
Bort det, att kämpen
skulle dö nesligt
på mjuka bädden,
dit de komma,
de svarte män
uti munkekåpor,
och med olåt
nedlägga kroppen
i lågan mull,
där ingen hög,
ingen bautasten
skall stå upp på hans stoft,
att de må se den,
de kommande folk,
och vandraren säga:
Där vilar han
av de gamla dagar.
Därför, Valfader,
tag mig till dig! —
I Valhalla
ännu står
ledigt ett rum
för den siste kämpen–
I natten tindrar blixtarnas sken.
På klippans spets sitter kämpen allen,
sitt väldiga svärd vid sin sida.
En ny tid kommer. Hans tider förgå,
hans styrka är bruten, hans hår äro grå.
Vi skulle han längre förbida?
Från branta fjället han trotsigt ser
i stupande forsens avgrund ner;
av längtan tänds honom bloden.
Ur djupet tycks manande röster gå.
Han störtar från klippan i djupet brå —
Säll den, som får vara hos Oden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
