Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från havet vända båtarne
med höga, vita segel,
till muntra dragspelslåtarne
förklinga skratt på däck.
Det doftar tång vid stränderna,
och buktens blanka spegel
får böljesvall av änderna,
som simma fram i sträck.
De kvällsolsröda hällarne
av sprängskottsekon runga,
och skrämda får vid smällarne
fly vilsna kring på ön.
Men solen sjunker ... Sprängarne
mot hemmet gå och sjunga
en visa över ängarne
i dälden, sank och grön.
Och skumt det blir kring sundena,
och vida över gatten
och prickarne och grundena
nu blinkar Hållö fyr.
Därutanför i sjöarne
en ångare i natten
förbi de öde öarne
med tänd lanterna styr.
Jag vet ett land, där himlen omkring fjällen
sig svänger präktig, djärv och underbar;
där tusen stjärnor gnistra uti kvällen,
och högst står trofast nordens stjärna klar;
där granens hår och björkens kransa tjällen;
från bergen brusar floden stark och snar.
Där såg jag himlen först, såg havet, jorden,
och jag vill leva och vill dö i norden.
Jag vet ett folk, vid havets bröst uppammat,
i dalens vagga uti järnets land,
av hjältefäders gudasläkt härstammat,
från bergen härskar det med mäktig hand,
av skogen, klippan, böljorna hörsammat,
och har sitt rykte sträckt till fjärran land.
Jag mäktigare folk på jorden känner,
men jag vill leva bland de fria männer.
Mitt hem är så ringa, dess dörr är så låg,
men aldrig en kärare boning jag såg
kring hela den grönskande jorden.
Där lever mitt minne, där föddes mitt hopp,
där lärde jag blicka till himmelen opp
och älska mitt hemland i norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
