Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så fattiga, fattiga voro vi små,
fast mor hon arbetade trogen,
men ack, huru rika vi voro ändå,
när fria vi sprungo i skogen!
Vi voro som fjärlar i rosendeknopp,
vi hade ju sol,
hög himmel och grönska,
blå sjö och musik i var gungande topp.
Nu stå vi som fattiga fångar i band,
fastkedjade vid mekaniken;
vi våga ej röra vår fot eller hand
ett steg från vår plats i fabriken.
En ånga av klister förtynger vårt bröst;
vårt tak är så lågt,
grå murar oss stänga,
det dövande larmet förtager vår röst.
Och spindlarna snurra så trolska omkring,
och tråden i rader sig silar,
och rullarna linda sin vitnande ring,
och spolarna flyga som pilar.
Men stumma, orörliga, bleka vi stå
som mitt i en fors
och vakta vår rulle
och knyta hans tråd, när den brister ändå.
Maskinen av järn, han besörjer om allt,
som stormen om hösten han viner;
han tänker, vi lyda, vad han oss befallt,
och mänskorna äro maskiner.
Osynliga krafter behärska hans gång;
han sliter oss ut,
han spinner vår livstråd,
den löper med rullen och blir icke lång.
Men inom oss lever en böljande värld
av mänskliga känslor och minnen.
Den kan icke kuvas, i kedjorna snärd,
den följer ej med våra sinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
