Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så ser jag dig då här igen.
Välkommen, stork, du gamle vän!
Ditt bo en helgedom oss var,
som än du har på taket kvar,
och vill du öka på ditt skjul,
jag ger dig gärna än ett hjul.
Ja, önskar du en våning till,
tag pinnar, ris, tag vad du vill!
Då kunna sparvarna också
ett eller annat vindsrum få,
när flyende de söka hägn
för hök och korp, för storm och regn.
Välkommen hit med vår och sol,
och än en gång, tack för i fjol!
Här blev, sen du oss övergav,
så mörkt, så tyst som i en grav;
men nu, sen dig vi återfått,
skall här bli varmt och ljust och gott.
Så vaka över hus och gård
och tag allt spätt uti din vård!
Låt orm ej väsa i vår trakt,
var hemmets tomte, hyddans vakt,
och dela nu från takets höjd
vårt vardagslag, vår sommarfröjd!
På spetsen av ensliga klippans topp
jag sitter, när solen går opp.
Där är jag den närmast; i strålarnas bad
jag stärker mig, modig och glad.
Jag vingarna vilat, jag njöt min ro,
nu vässer jag åter min klo.
Jag spanar det stora och lämnar allt smått:
så höves det fåglarnas drott.
Med undrande fruktan mitt folk mig ser;
jag tager långt mer, än jag ger.
Med skogarnas åbor jag matar mitt mod
och dricker ej vatten, men blod.
I rymderna svävar jag stolt och fri;
ve den, mig vill flyga förbi!
Jag hugger mitt byte och för till mitt tjäll
i muren av skrovliga fjäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
