Skrivet under stark snöstorm och vårsol i April, den månad då »sommaren blir till» -- utan att de mellan murarna boende ana det!
En ung italiensk konstnär sände mig nyligen en teckning, som visar ett naket nyfött barn, lyft upp ur ett mörkt vatten av tvenne blomstjälklika kvinnoarmar, medan storstadens torn och rykande fabriksskorstenar stå dunkla mot bakgrunden.
Konstnärens tanke torde böra tydas så: liksom näckrosens stjälk lyfter den vita blomman upp mot solen, måsta starka och ömma händer lyfta vårt släktes blomma, barnet, mot det ljus och den luft, som storstaden och stordriften nu göra allt mindra tillgängliga.
Om framtidssamhället vet jag med full visshet detta:
Första och främsta balken i denna lag blir den om barnets rätt.
Denna balk kommer att fastställa:
Alla barns rätt till sunda, för sitt kall fostrade, föräldrar.
Alla barns rätt till skydd för såväl själ som kropp mot slag och slit, mot svält och smuts.
Alla barns rätt till en, under hela uppväxttiden fortgående, kroppslig och andlig utveckling genom full delaktighet i en allsidig hälso- och sjukvård, en examenfri natur- och kulturtillägnelse, en anlagsmässig -- ej ståndssmässig -- yrkesutbildning.
Alla barns rätt till arvlöshet, med andra ord deras hänvisande till den lyckoskapande nödvändigheten att helt bruka sina fullt utvecklade krafter.
Men månne denna barna-balk kommer att skrivas -- och än mer att efterlevas -- innan de vuxna människorna verkligen börja varda såsom barn, med andra ord bli själfulla istället för rikedomsgalna? Visst är, att lagstiftningen för barnets fulla människorättigheter icke kan komma till stånd innan de omdaningar skett, dem nutidens »samhällsbevarare» kalla »samfundsomstörtande».
Framtiden kommer att döma nutidens kulturnivå såsom nutiden dömt de tidsåldrars, då nyfödde barn utsattes och erövrade städers spädbarn slogos mot muren.
Ja, domen över vår tid måste bli strängare. Ty dessa fornfolk visste icke vad de gjorde, när de läto barnablod rinna bort som vatten. Men vår tid låter miljoner barn bli utnyttjade, utsvultna, misshandlade, vanvårdade, skolpinade, urartade, brottsliga och vet dock följderna -- för släktet som för samhället -- av att allt detta sker. Och varför? Emedan man ännu ej vill räkna med livsvärden istället för med guldvärden.
En »barnens dag» om året är som en bägare vatten till en här av törstande.
Varje årets dag borde först och främst vara barnens, så att barnaåren kunde levas under de villkor, som är oundgängliga för att sunda och starka, glada och goda människor skola uppväxa.
Den stat, som först omsätter detta krav i handling, blir framtidens främsta kulturland, dess »pedagogiska provins», enligt Goethes program.
[1] Detta lilla stycke lämnades som bidrag till Maj 1910, en
skrift utgiven för Barnens dag i Malmö under redaktion av
Anders Österling. Ungdomen -- ej minst den socialistiska -- har genom
sagoaftnar, barnbespisningar, bekämpandet av den dåliga
ungdomslitteraturen visat sin vakenhet för de tankar, som här uttalas.
