Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
August Blanche såsom författare.
[1]
Länge hade man sett efter en pånyttfödande kraft, stor nog och
stark nog att skrifva något för scenen, pjeser som icke blott dugde läsas
och deklameras, utan egde teknik nog att spelas och ses med framgång.
Efter Gustaf III:s död aftynade med ett slag hela den rikhaltiga och
goda produktion, som i Sverge framfödde en dramatisk literatur och
höjde Sverges teater till en aktningsvärd skådebana. Väl egde man
diktare, en Nicander, Ling, Stagnelius, men teatern var ej i stånd att
uppföra deras stycken, hvilka i intet fall lämpade sig för scenen. Väl fick
man ibland äfven se en ny svensk produkt, af Lindeberg, af Beskow, af
Åkerhielm, af Kullberg, men dessa »original» egde ingen betydelse. De
voro på sin höjd aktningsvärda försök.
Då spelades i Mars månad 1843 Blanches första stycke
Positivhataren på Nya Teatern. Hufvudrollerna utfördes af en bror till Emelie
Högqvist, af Mamsell Laurent, Stjernström, Zetterholm och fru Isberg,
hvilken såsom bekant var författarens halfsyster. Bifallet i den
öfverfylda salongen var lifligt, och Aftonbladet skref efter några dagar
följande: »En originalpjes i 4 akter, hvars materialier helt och hållet äro
hämtade ur Stockholmspublikens egen dagliga erfarenhet och omgifning,
och därtill ett lustspel med sång och original-musik, är i sanning en så
sällsynt företeelse inom den dramatiska literaturen, att redan försöket att
framställa något sådant och återföra scenen på svensk grund förtjänar
•erkännande och uppmärksamhet»[2].
På detta vänliga sätt hälsade man hans pjes, och i allmänhet
skördade han ett lika varmt erkännande för alla de otaliga teaterstycken han
skref. Nu hade han sent omsider funnit, hvad han var skapad till. Nu
visste han sitt mål, och nu blef han produktiv. Hvarje år lemnade han
en tre, fyra stycken, hvilka blefvo uppförda på Nya eller
Djurgårdsteatern, tills det slutligen lyckades honom 1845 att öppna Kongl. Teatern
för sitt skådespel Läkaren.
[1] Ur ett längre fram utkommande arbete: August Blanche och hans samtid.
[2] Aftonbladet d. 29/3 1843. Blanche skrifver själf om sitt stycke: "Detta 4-akters
lustspel gjorde så till vida ett slags epok, som det var det första originalarbete för scenen af en
svensk författare och en svensk tonsättare (J. N. Ahlström) gemensamt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0153.html
