Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedermera förhyrdes äveu byggnaden bredvid
av denna eminenta klubb, vilken innefattade allt,
vad trädgårdsstaden på den tidan ägde bäst,
trevligast och intelligentast inom det svenska
elementet.
Medlemmarna invaldes av en kommitté, och
jag hade erhållit icke mindre än tre kallelsebrev
från de gamla vikingarna och kunde sålunda nu
honnettemang infinna mig i deras krets, ehuru
jag ännu icke formligen recipierat.
För Övrigt fick varje klubbmedlem — och
min vän var en sådan — medtaga en bekant,
när han så ville.
Redan då vi stodo utanför klubblokalen,
för-nummo vi fosterländska sånger. Då vi nu gjorde
entré i klubben, blevo vi mottagna med, så att
säga, varma servietter.
Först bjödos vi på ett genomroligt spex. som
bar den tragiska titeln: Amanda Husvills strid
med Vattenlednings-Johanna. Därpå följde
ytterligare ett spex med namnet mrs Lotta Longlore;
dess lokala anspelningar voro förträffliga.
Vikiugaklubbens grundläggare var den för
några år sedan i en östgötastad avlidne körsnären
Knut Lindström, en glad stockholmare med stor
förmåga att göra allting trevligt omkring sig.
Lokalen var inredd på bästa sätt. I nedre
våningen befann sig matsalen, där äkta svenska
rätter, tillagade av en för det ändamålet och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
