Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom två trappor upp »öfver förftugan genom
förmaket, i hans kammare»; men då de fläppte honom, föll
han baklänges. Pifcator fprang ned »att göra anftalt om
ljus», äfvenfå goffen, få att Adlerberg blef allena med
den fårade. Han underfökte honom, men kunde i
mörkret ej finna rätt på fåret, utan märkte endaft att blodet
ftrömmade ned öfver magen. Medan Adlerberg var
fys-felfatt härmed, kom Kallings goffe med ljus, åtföljd af
akademifältfkären Maelhem. Denne fann fåret vara
mellan refbenen, men fvarade ej på Adlerbergs fråga, om det
vore dödligt, utan yttrade blott: »Gud tröfte er,
Adlerberg! Jag beklagar er». Kalling’ bad, att man fkulle
hölja öfver hans mage, men Maelhem, fom i haft
förbundit fåret, förmanade’ honom att ej ropa. Adlerberg
jämrade fig, men trodde ännu ej allt hopp vara ute,
innan fältlkären tvärt yttrade: »Tig, tig! Ni förftår intet,
det är rättnu beftäldt!» Adlerberg fade då till Kalling:
»Du dör nu, Kalling! Dö i ett förfonligt hjerta till mig.
Det vet, jag rår intet för det. Gud tröfte mig, du dör
i en olycklig ftund. Om jag dör efter, få kan jag
åt-minftone få bereda mig». Fältlkären förmanade: »Tänk
på Jefus, tänk på er Ijäls falighet»; men den döende
fattade intet, utan gaf blott till ett utrop. Maelhem yttrade
då: »Detta går fom med Lampa*: inom 36 timmar är
han död.» Derpå fkulle fältlkären, hans gefäll och
Adlerberg förföka lägga Kalling i fången, men han fjönk
ned; vände ut hvitögat och uppgaf andan.
Nu förft lät Adlerberg Maelhem förbinda fitt får, fom
var ganlka djupt och hvilket fältlkären förklarade
tem-ligen farligt. På tillfrågan hvad han, Adlerberg, fkulle
företaga fig, gaf den fenare ett undvikande fvar,
hvaref-ter den förre bedröfvad gick derifrån. Vi låta Adlerberg
Ijelf Ikildra fina följande äfventyr. »Jag gick bort»,
yttrar han i fin inför konfiftoriet afgifna berättelfe, »och
tordes icke gå hem på min kammare, utan gick till
Palmqvifts kammare, hvilken icke var hemma. Under
vägen dit mötte jag Gripenftedts dräng, fom fade mig,
att han icke råkat Ekholmen (den efterlkickade preften)
hemma; frågade mig ock: »Skall herrri ur ftaden?» —
Jag fvarade: »Ja.» Han frågade mig åter: »Skall jag
hjelpa herrn?» Jag fade: »Om I kunnen.» Jag fprang
* Student af Veftmanlands nation, vardt 1716 en afton ftucken på
Dombron af en veftgöte vid namn Richter. Se Anteckningar om
Ve/l-manlands och Dala nation. (Falun 1868) fid. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
