- Project Runeberg -  Det svarta strecket /
55

(1915) [MARC] Author: Harald Johnsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Fred Hellingtons metoder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det får ni visst», kvittrade hon, tydligen charme-
rad av den artige lorden. »Var så god, denna väg,
mina herrar.»

Hon gick före, och jag kunde ej, medan vi följ-
de efter, låta bli att beundra min vän för hans säll-
synta talang att obemärkt leda allt, dit han själv ville.
Slumpen hade nu visserligen kommit honom till hjälp,
men jag var övertygad om, att han även i annat fall
till synes lika lätt och lekfullt skulle drivit sin vilja
igenom. Under vägen skämtade han och skrattade,
allt medan han lät blicken vaket speja under pincenén
och utslungade ett helt fyrverkeri av artigheter, som
hon besvarade med småleenden så ljuva, att jag san-
nerligen skulle ha känt mig förtretad, om jag varit
Robert Atkinson och inte det långt obetydligare Ro-
binson Wilkins.

Vi trädde in i miss Harrisons budoar, ett långsmalt
men ljust och glatt rum, möblerat i sirlig rokoko.
Mitt på ena långväggen hängde det omtalade konst-
verket, en i mitt tycke rätt medelmåttig prestation,
och, såsom jag sedermera till min glädje fann, även
i Fred Hellingtons. För närvarande tycktes emel-
lertid detektiven synnerligen förtjust, och han Ppri-
sade den så enkelt, så måttfullt, så sakkunnigt, att
han kunnat övertyga t. o. m. konstnären själv om,
att det var ett mästerverk,

Miss Harrison var nu eld och lågor och frågade,
om hon fick bjuda på någon förfriskning. Vi bu-
gade oss, och Hellington sade:

»Tack, ett glas selters, eftersom ni är så älskvärd.»

När det begärda kommit in, smuttade detektiven
tankspritt på sitt fräsande glas och sade, i det han
än en gång lät blicken glida runt:

»Här bor ni verkligen som en liten prinsessa, miss
Harrison. Så tyst här är och fridfullt. Man skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:54:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstrecket/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free