Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Mr Harrisons olycksöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är du galen. Direktören på hotellet!»
»Ja, än sen?»
»Men den franska damen har ju också häktats.»
»Då blir hon väl fri igen», sade Hellington med en
gäspning.
»Men hon har tydligt beslagits med tvetalan.»
»Betyder ingenting. Hon har i alla fall föga med
saken att skaffa. Hon är Parkers älskarinna och be-
härskas fullkomligt av honom. Kanske har hon vet-
skap om det, men Parker är tjuven.»
Jag suckade. Jag var redan så vand vid, att Fred
Hellington ratade de godbitar jag serverade honom, att
jag ansåg det lönlöst att fortsätta. Jag hade just åter
gripit tag i eldgaffeln för att på nytt röra om i bra-
san, då dörren plötsligt öppnades, och Jim, betjänt-
pojken steg in och lämnade Hellington ett kort.
»Det är en herre, som söker mr Hellington.»
Hellington kastade en hastig blick på kortet och
läste.
CHARLES HARRISON
Rentier.
Columbia street 147 C.
»Det är bra», fortfor han därefter, låt mr Harrison
komma in.»
Ett ögonblick senare öppnades dörren ånyo, och en
undersätsig, grovt byggd man trädde in. Han kunde
vara vid pass 60 år gammal, ehuru det ännu icke fanns
ett grått strå i det täta, kortklippta håret. Halsen
var kort och tjock, och huvudet sköt nästan direkt upp
över den låga snibbkragen. Ansiktsdragen voro gro-
va, och det låg ett omisskännligt uttryck av fruktan
i de stålgrå ögonens blick. Han var enkelt klädd i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
