Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnat se flera af de af mig förfäktade åsikterna antagna
och andra åter, dem jag bekämpat, öfvergifna. Men
helt visst skulle det lända mig till skada i alla goda
medborgares ögon, om man ansåge sig hafva skäl att
tro, det de personer, som då voro missnöjda med mig,
nu skulle vara nöjda med mig. E. Kgl. H. förstår mig
säkert.
Strax efter riksdagens slut tillkännagaf hr
Schoer-bing sig såsom utgifvare af den tidskrift, om hvilken jag .
väckt förslag och som gjort så mycken ond blod. De
tjänstvillige skyndade sig ej allenast att låta anteckna Kgl.
M:s namn och sina egna på listan öfver herr
Schoer-bings gynnare, och herr Schoerbing blcf jämväl efter
första tidskriftshäftets utgifvande utnämnd till riddare af
Nordstjärneorden. Det kunde ej vara ämbetsmannen
Schoerbing, man ville utmärka, ty sedan länge tillbaka
har man ansett lämpligt att fritaga honom från sin
befattnings utöfvande. Det var tydligen författaren
Schoerbing, man ville hedra; det var tydligen ett med ifver
om-fattadt tillfälle att låta allmänheten veta, att det ej var
på själfva saken man stött sig, utan på det sätt, hvarpå
jag betett mig vid väckande af förslaget; det var slutligen
också lika tydligt en ny förödmjukelse, man ville bereda
mig. Så uppfattade också allmänheten saken. Herr
Schoerbing nedlade pennan; jag upptog min; genast
för-svunno de stora namnen. Jag upphör med min
tidskrift, och man skyndar sig att tilldela den afgående
skriftställaren samma belöning, som nyss förut kommit
den begynnande till del. Om E. Kgl. H. kände allt det
där, skulle E. Kgl. H. se, huru förträffligt denna
egendomliga sammansättning ägnar sig för åtlöjet. Jag tycker
om att skratta, jag också, men ej att vara föremål för
åtlöjet, och jag afskyr den låghet, som fogligt och dumt
lånar sig åt andras elakhet. Om det ligger i
hofmän-nens intresse att tro och låta tro, att kungliga gunstbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
