Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A llt som åren gingo, blcf för grefve Schwcrin den
A\ intellektuella ensamhet, som i Salanejden torde
Å- ^hafva varit obeskriflig, allt olidligare.
Han led af den tvungna overksamhet, hvartill han
var dömd. Hans fält buro sina rika skördar, hans
trädgård blomstrade härligt, hans starka hand kunde hvila,
men därmed var ock intresset slut1. Ty han hatade hvila.
Motgång eggade hans själskraft och ansträngning var
honom ett behof. Med Fredrik II kunde han säga:
»Du har rätt, om du tror, att jag arbetar mycket. Jag
gör det för att lefva. Ty intet liknar mer döden än
sysslolöshet.»
Arbete var i sanning för honom lifvet; dock icke
arbete för eget bästa: han ville verka för sitt land, för
sitt folk.
Men huru? Detta är honom ännu oklart. Han
strider ofta i mörkt grubbel, men reser sig åter med
ökad tillförsikt, när en ny idé slagit rot i hans själ.
Och idéerna brinna inom honom, ensam som han sitter
1 »Jag framlefver rätt angenäma dagar såsom husfader och enskild
man. Odlare är jag icke mera», skrifver han till Aminoff. — Orig. i
arkiv, ä Kilaks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
