Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tänkte uppå fader, på mor och syskon kär:
"Gud n&de mig, som liten är, om väl jag vore där!”
Då suckar det sä tungt uti skogen.
Men månen tråder stilla ur sönderbrusten sky
Och kastar silfvertäcket öfver jorden.
Ocli skuggorna, förskräckta, till bergens fötter fly,
Och trollcna de flyga uppåt norden.
Och bergens toppar glimma — men skogen han är mörk,
Och ufven sjunger sorgesång i rägnbegjuten björk. —
Då suckar det så tungt uti skogen.
Och liten pilt han löpte utöfver vidan hed
Och tänkte uppå mången gammal sägen.
Och himlens stjärnor skredo, och natten led och led,
Men ej så träffade han rätta vägen.
“I blida stjärnor alla upj å den höga stig,
I vissnade små blommor, o sägen, sägen mig:
Hvem suckade så tungt uti skogen?”
Men alla stjärnor tego, och liten blomma teg,
Och pilten mänga I ittra tårar fällde.
Så kom han till sn å älfvors tjäll. — Med vingesnabba
steg
Han midt i der as lätta i ing sig ställde.
"Ol.soai träde n d .risen i å ljunghevuxen stig,
I skönaste sn.å tyskon. o sägen, sägen mig:
Hvem suckade så tungt uti skogen?”
Och liten älfvadrottning med fagra läppar log
Och smekte liten pilt på röda kinden.
‘Gråt icke, vackra gosse, fastän du vilse drog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
