Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mensl&ss och passa opp gick allt med samma jämna ståt,
Och aldrig blef han kallad rädd, blott tokig mellanåt.
På återtåg var Sandels stadd, och ryssen trängde på,
Man drog sig undan steg for steg längs stranden af enå.
Ett stycke fram på härens väg gick öfver ån en spång;
Där stod en liten förpost nu, knappt tjugo man en gång»
Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott,
Låg den i ro, se’n det var gjordt, långt skild från hugg
och skott,
Tog för sig i en bondgård där allt h vad den kunde få
Och lät Sven Dufva passa opp, ty han var med också.
Men plötsligt blef det annat af, ty utför närmsta brant,
I sporrsträck på en löddrig häst, kom Sandels’ adjutant;
“Till bryggan, gossar,” ropte han, “för Guds skull, i
gevär!
Man sport, att en fiendtlig trupp vill öfver elfven där.”
*‘Och herre,” talte han till den, rom förde folket an,
‘Rif bron, om ni det kan, om ej, så s’åss till sista man!
Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg.
Ni skall få hjäip, gen’ralen själf han ilar hit, var trygg!”
Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen knappast
ned,
När högt på andra strandens vall en rysk pluton sig
spred.
Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small;
Dess allra första salfva re*n blef åtta finnars fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
