- Project Runeberg -  Svarta handens besegrare /
150

(1915) Author: Iwan T. Aminoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. På kryssning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jaså, ni är svensk», säger kaptenen. »Det gläder mig.
Men vad är det för äventyr, ni varit ute för, unge man?»

Freddy, som hastigt återhämtat sig, lämnar en
uttömmande beskrivning över det passerade, och den
vänliga kaptenen lyssnar med stor förundran. Det
låter ju som en hel roman.

»Nu måste kapten sätta mig i land», slutar
Freddy. »Min far kommer att rikligt ersätta er för
besväret. Han är mycket förmögen.»

»Det ges något, som heter plikt», svarar kapten
Johansson. »Jag har förpliktelser mot rederiet,
och de bestå i att fortast föra skuta och last till
Göteborg. Skulle jag vanda om, förlorade jag flera
dygn. Nej, det är alldeles omöjligt. Däremot komma vi
med säkerhet att möta ej blott en utan flera ångare på
väg västerut, och de komma nog att taga er ombord. Vi
få blott vänta på vackert väder, ty i denna sjögång
kan man ej sätta ut båt. Ni förlorar några få dagar,
det är allt.»

»Jag inser det», medger Freddy. »Under alla
omständigheter är jag tacksam för kaptens välvilja.»

Fram emot aftonen bedarrar vinden, och barken faller av.
Hon styr för nästan akterlig vind österut med god fart.

Freddy kan ej underlåta att draga en parallell mellan
kanoten och skeppet. Han ryser vid tanken på de faror,
han lyckligen sluppit från. Här, på det bastanta
fartygsdäcket känner han sig i säkerhet.

De båda gossarna krypa tidigt till kojs, trötta efter
alla mödor, och kaptenen stoppar själv om dem.

»Stackars gossar», säger han för sig själv. »En
gammal sjöman skulle ha tyckt det vara gräsligt,
och så mycket mer då dessa båda. Men gott gry finns
det i unge Nelson. Jag såg det på det sätt, varpå
han klarade kanoten.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:08:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svrthand/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free