Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städes pä en gäng se ända till 2 k 300 fartyg med en besättning af
12,000 (enligt andra 18,000) man — och ej blott fångstfartyg syntes i
dessa trakter, utan äfven små eskadrar af engelska, holländska och danska
örlogsfartyg, för att bistå egna landsmän — eller förtrycka andra*).
Under denna Spetsbergens guldålder (hvad af kastningen beträffar) voro
vid Smeerenberg talrika små hus uppförda, hamnen hvimlade af båtar,
som från de fullastade fartygen bragte i land det feta bvtet,
trankokeri-ema fylde luften med sina tjocka, stinkande ångor, handtverkare och
krä-mare sökte att tillocka sig andelar af fångstmännens rika vinst och till
och med representanter af det täcka könet lära icke hafva saknats —
kort sagdt, alldeles invid 80:de breddgraden återfann man en
miniatyrbild af södra Europas lifliga sjöstäder. Dock — blott om sommaren. Mot
vintem drogo sig alla dessa främlingar liksom flyttfoglarnc mot södern,
och isbjörnen eller riifven voro de enda lefvande varelser, som under
vinternatten någon gång visade sig på den nyss så lifliga stranden.
Sådant var Smeerenberg under senare hälften af sjuttonde och i viss män
äfven under en stor del af det adertonde århundradet.
Men nu? På en kal, med kullerstenar och inoras öfversållad slätt,
på hvilken endast ett ytterst ringa fåtal af förnöjsammare högre
växtarter kan leta sig till en mager näring, finnes knappt något, som låter
ana en dylik forntida herrlighet. Endast spår efter ett par ända till
grunden förstörda trankokerier utvisa, hvar staden stått, och af dennas
livim-lande folkmassor hvilar en del i talrika grafvar längs stränderna, andras
ben ligga, krossade och förvittrade, kringkastade bland stenarne eller
fram-sticka de ur det sandtäcke, som bredts öfver dem af stonnen, då han
hvirflar fram öfver de ödsliga, sandiga stränderna. Björnar och räfvar
hafva uppenbarligen hjelpts åt att vältra stenarne från grafkullame, och
hvad dessa skonat hafva menniskor af nöd eller förstöringslusta giort sitt
till att förinta. ”11 var och en är sig sjelf närmast’’; då kölden biter och
stormen hvincr, hvad bekymrar man sig då om, att man till stockelden?
underhållande använder ej endast drifved, utan äfven sönderbrutna
graf-kors eller krossade likkistor? Tidens all frätande tand har i detta afseende
varit långt mera skonsam, ty de namnbräden och förstörda grafkors,
som här och der ligga kringkastade, skulle man snarast vara böjd att tro
*) Huru frestande det än är, anse vi oss böra afstå från en utförligare skildring af
dessa tiders historia, då i beskrifningen öfver 1861 års resa redan en ganska
utförlig sådan blifvit lemnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
