Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Björnståhl, Jakob Jonas. Pl. 208 - Bonde, Carl. Pl. 129 - Bonde, Gustaf. Pl. 96 - Bonde, Gustaf. Pl. 184 - Brahe, Ebba. Pl. 104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
företog han denna resa 1776; efter trenne års ansträngande men i vetenskapligt
hänseende mycket gifvande resor i orienten dukade han under för ett tillfälligt
illamående och afled efter några dagars sjukdom i Salonichi den 12 juli 1779.
Bland bilder af Björnståhl märkes främst Gillbergs gravyr, Pl. 208, efter
Sergels i Rom 1772 utförda medaljong. Ett med detta ganska öfverensstämmande
är graveradt af Liebe i Leipzig. Äfven J. F. Martin samt C. A. B(ernigeroth) hafva
graverat bilder af Björnståhl, den senare i det för honom karaktäristiska prickmaneret.
En vacker gravyr öfver Björnståhl närmast lik den Liebeske typen, men anonym,
förekommer ibland före all skrift.
BONDE, CARL. Pl. 129.
Son af riksskattmästaren friherre Gustaf Bonde i dennes första gifte föddes
Carl Bonde den 11 okt. 1648 och hade knappt fyllt 23 år, då han utnämndes till
kansliråd. Trenne år senare afgick han till Paris som envoyé och innehade denna
befattning till 1678. Efter hand lagman och landshöfding utnämndes han 1695 till
Kungl. råd och upphöjdes s. å. i grefligt stånd. Framstående diplomat och väl
underrättad om den politiska ställningen på kontinenten utsågs han till legat vid freden
i Ryswijk, samt senare till ambassadör till konungen af England för att återlämna
insignierna till den af Carl XI burna strumpebandsorden. Efter återkomsten från
denna beskickning lefde Bonde knappast ett år och afled 1699 den 16 december.
Hans porträtt af Ehrenstrahl finnes i Vibyholms-samlingen likaså på Gripsholm.
Bland graverade porträtt af honom märkes i främsta rummet den ståtliga
aquatintabilden, som återgifves å Pl. 129; den är utförd af P. Schenck efter en målning af
B. Vaillant. Af öfriga gravyrer må nämnas en bild tillsammans med S. Lillie, utförd
af A. C. Eimmart,- och tillhörande den bekanta serien bilder till Carl XI:s karusell.
Äfven af Brenner finnes ett graveradt porträtt af Carl Bonde å olika varianter likaså
af P. Schenck en variant af det å Pl. 129, utan grefliga vapnet.
BONDE, GUSTAF. Pl. 96.
Näst brodern Christer släktens kanske mest framstående man föddes
riksskattmästaren Gustaf Carlsson Bonde 1620. Riksråd 1653 och snart efter Carl X:s
död riksskattmästare samt ledamot af förmyndareregeringen hade Gustaf Bonde redan
ung kommit i tillfälle att visa sina framstående egenskaper som statsekonom och
lyckades äfven under de år han var riksskattmästare att bringa landets finanser i
utmärkt skick. Han afled endast 47 år gammal i Hamburg den 25 maj 1667 under
en resa, som han för sin hälsas vårdande företog till Tyskland.
• Hans i olja utförda porträtt finnas dels i Vibyholms-samlingen (af Ehrenstrahl),
dels vid Gripsholm. Det å Pl. 96 meddelade sticket är utfördt af P. v. Schuppen
och tillhör Pufendorfs “De rebus a Carolo Gustavo etc.“ Af detta blad finnas flere
varianter. En annan gravyr öfver Gustaf Bonde i profil i rund medaljong är utförd
af El. Brenner; äfven häraf finnes en variant, som skiljer sig från den förstnämnda
därigenom att inramningen är oval.
BONDE, GUSTAF. Pl. 184.
I sin själfbiografi skrifver Gustaf Bonde: “Åhret effter wår Frälsares ankomst
i kiöttet 1682 d. 6 Aprilis klockan emellan 6 och 7 eftermiddagen, är jag Gustaf
Bonde hijt i werlden och staden Stockholm framfödd af bekanta, Christeliga och
för-nehma föräldrar.“ Hvad börden beträffar kan med skäl sägas att den var
förnämlig; fadern var den ofvan omtalade grefve Carl Bonde, kungl. råd och ambassadör;
modern, Eleonora Margareta Brahe, var amiralen grefve Brahes dotter med
riks-marsken Carl Gustaf Wrangels dotter. Men icke blott på bördens vägnar hade
Gustaf Bonde företräden, som skulle bereda honom väg till framgång och äreställen;
han var en ovanligt redbar, kunnig, ja nästan lärd man, som aldrig gick ifrån sin
öfvertygelse och som genom sina gedigna kunskaper och sin lugna hofsamhet förstod
att vinna allmän aktning och odeladt erkännande. Han inkallades i riksrådet 1727, sedan
han varit verksam såsom landshöfding samt president i Bergskollegium. Såsom
riksråd kvarstod han till 1739, då han äfven nedlade den under tvenne år af honom
med mycken heder innehafda posten som kanslär vid Upsala akademi. Han
inträdde åter i rådet 1762 efter tjugutre år ägnade åt studier samt åt skötseln af sina
stora egendomar. Han afled den 5 december 1764.
Flere porträtt af honom under olika skeden finnas vid Vibyholm; de äro
afbil-dade i »Anteckningar om Bondesläkten» utg. af C. Trolle-Bonde. Det å Pl. 184
afbildade sticket är utfördt af C. Fritsch, samt skulle tillhöra en af denne gravör
utförd serie liknande bilder af framstående svenska män från 1720-talet, men kom ej
till användning. Se vidare: Anteckningar om Bondesläkten. Tillägg.
BRAHE, EBBA. Pl. 104.
Gustaf II Adolfs ungdomsbrud, Ebba Magnusdotter Brahe eller »Braa» som
hon själf skref sig, föddes 1596 den 16 mars på faderns, riksdrotsen grefve Magnus
Brahes gods Lerje och var sålunda föga mer än ett år yngre än sin höge syssling,
den dåvarande arffursten Gustaf. Hennes ungdomskärlek och de därmed
förknippade omständigheterna äro alltför kända för att här blifva föremål för omnämnande,
allenast må erinras därom att Ebba Brahe, som varit den unge konungens
trolof-vade, sannolikt till följd af änkedrottning Christinas önskan förlofvades med
fältherren Jakob De la Gardie, hvarigenom förbindelsen till Gustaf II Adolf blef bruten.
I sitt äktenskap med De la Gardie blef Ebba Brahe moder åt 14 barn däribland den
lysande kansleren Grefve Magnus Gabriel De la Gardie, konung Carl X:s svåger.
Efter en lefnad fylld af omsorgen om sitt och om de sina afled Ebba Brahe 1674
den 5 januari nära 78 år gammal, sedan hon i tjugutvå år varit änka efter den
ofvannämde riksmarsken grefve Jakob De la Gardie.
Man har på senare tider börjat draga i tvifvel huruvida de porträtt, som
upp-gifvits föreställa Ebba Brahe i hennes yngre dagar verkligen kunna anses vara
autentiska. Ellen Fries (se Märkvärdiga kvinnor. Svenska kvinnor sid. 163) säger
bl. a. att man olyckligtvis ej kan få någon riktig föreställning om Ebba Brahes
utseende, ty endast från äldre dagar finnas säkra porträtt af henne. Detta torde
dock måhända vara en alltför långt drifven kritik. På Skokloster finnes nämligen
ett porträtt, som uppgifves vara Ebba Brahes bild i de yngre åren, denna bild som
sannolikt länge befunnit sig i Brahesläktens ego, skall enligt en gammal tradition föreställa
henne. Då intet verkligt bevis emot denna uppgift anförts, förstår man ej hvarför
bilden icke för oss och våra efterkommande kan få vittna om den sköna
furstebrudens behagliga drag, såsom den sannolikt gjort nu i snart trehundra år. Det kan
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
