Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Banér, Gustaf Adam. Pl. 117 - Banér, Johan. Pl. 66, 67 - Benzelius, Carl Jesper. Pl. 217 - Benzelius d. y., Erik. Pl. 161 - Benzelius, Henrik. Pl. 179 - Benzelius, Jakob. Pl. 164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
Mest känd genom sina kärleksäfventyr, spelade Banér likväl äfven i politiken en role,
föga hedrande för honom. Han är känd under spenamnet “Dulle-Banér“, ett namn,
som af somliga tydts så att Banér skulle varit “tokig“; detta var så föga fallet som
Banér i själfva verket var ganska kvick och fyndig. Snarare skulle man kunna
öfversätta ordet med oförvägen, en egenskap, som sannolikt var utmärkande för
Banér i yngre dagar. Banér misstänkes bl. a. för att på andras tillskyndan hafva
genom intriger åstadkommit att Magnus Gabriel De la Gardies 1675 anklagades för
högförräderi. Han afled 1681 mot slutet af året.
Det här af bildade sticket daterar sig från 1651 och är graveradt af Jo. Georg.
BANÉR, JOHAN. Pl. 66, 67.
Sveriges kanske ädlaste fältherre, Johan Banér, föddes 1596 den 23 juni på
fädernegården Djursholm och var vid Gustaf II Adolfs död redan riksråd och generalmajor
samt utnämndes efter slaget vid Nördlingen till fältmarskalk öfver hela den svenska
armén, som han omorganiserade och med hvilken han vann segern vid Wittstock 1636.
Under den korta tiden af knappa fem år fick Banér tillfälle att lägga i dagen sin
lysande strategiska förmåga, men tyvärr fick fosterlandet ej länge åtnjuta förmånen
af hans fältherreegenskaper. Han afled nämligen redan 1641 den 1 o maj i Halberstadt,
efterlämnande ett namn, som i krigets annaler alltid kommer att stå ristadt bland de
främsta.
Hans porträtt i olja äro ej sällsynta. Vid Sjö fans 1894 en helfigur i naturlig
storlek; å det gamla Brahegodset Ryboholm finnes en god midjebild och vid Gripsholm
tvenne bröststycken.
Graverade porträtt af Johan Banér äro i likhet med de flesta af trettioåriga
krigets hjältars mycket talrika. Å Pl. 67 meddelas afbildning af Montcornets ganska
ståtliga, men ej synnerligen väl utförda gravyr öfver Banér till häst, i bakgrunden synes
en framställning af slaget vid Chemnitz. Utom en del anonyma stick finnas sådana
af mer eller mindre konstnärlig halt graverade af: Midjest, B. Montcornet (flere
varianter) M. Merian, H. M(etzger), P. Aubry (Pl. 66), G. Walch, J. G. Ruckman,
Lucas Sadeler, R. Custodis, C. Danck m. fl.
BENZELIUS, CARL JESPER. Pl. 217.
Den siste biskopen med namnet Benzelius, Carl Jesper, föddes den 16 januari
1714 i Upsala samt var son af ärkebiskopen Erik Benzelius d. y. och Emanuel
Svedenborgs syster Anna. Sedan han 1738 i Lund såsom “primus“ vid
promotionen förvärfvat sig magistergraden och 1744 i Helmstät tilldelats teologie
doktorsvärdigheten, utnämndes han till hofpredikant, hvilket ämbete han förestod till 1750, då
han blef professor vid universitetet i Lund. Efter mer än tjugusexårig vistelse i den
skånska lärdomsstaden flyttade Benzelius såsom biskop till Strängnäs 1776. Han var en
from, blygsam och anspråkslös man, som visserligen på sitt område hade mycken lärdom
och grundliga kunskaper, men dock ej kunde upptaga täflan med sina lysande
förfäder och anförvanter af samma namn. Han afled 1793 den 2 januari i Strängnäs.
Af Carl Jesper Benzelius finnes flere porträtt; det här å Pl. 217 återgifna är
graveradt af F. Akrel 1797, sannolikt efter målning af Lorenz Pasch d. y.
BENZELIUS d. y., ERIK. Pl. 161.
En af den svenska kyrkans mest framstående medlemmar Ericus Erici Benzelius,
liksom fadern ärkebiskop och på sin tid en af Sveriges lärdaste män, föddes 1675
den 27 januari (ej 21 jan.) i Upsala. Redan vid 27 års ålder bibliotekarie i sin
födelsestad, öfvergick han senare till teologiska studier; teologie doktor 1719 blef
han professor 1723. Snart nog kallades han dock från lärosätet i egenskap af
biskop först i Göteborg (1726) och sedan i Linköping (1731), där han afled 1743
den 23 september, sedan han redan året förut utnämts till ärkebiskop, hvilket höga
ämbete han dock aldrig hann tillträda.
Hans å Pl. 161 meddelade porträtt är graveradt af Erik Geringius, sannolikt efter
förebild af Scheffel, men öfverensstämmer ej fullt med dennes målning i Upsala
universitetsbiblioteks samling (se närmare N. Sjöberg: Svenska porträtt i samlingen
vid Upsala universitet, utg. genom Sv. Autogr. sällsk.). Ihre har försedt porträttet
med en högtrafvande latinsk inskription.
BENZELIUS, HENRIK. Pl. 179.
Den fjerde ärkebiskopen af samma slägt, Erik Benzelii den yngres yngste broder
och sina föräldrars yngsta barn föddes Henrik Benzelius i Strängnäs den 7/18 augusti
1689. Efter grundliga teologiska studier samt en sexårig vistelse på utrikes resor
blef Henrik Benzelius 1720 e. o. professor i Lund, samt snart nog ordinarie professor
i grekiska och därefter i österländska språk. Teologie professor samt domprost i
Lund 1738 blef han endast två år därefter biskop därstädes samt vid brodern Jakobs
död 1747 erkebiskop. Detta höga ämbete innehade han sedermera till sin död
1758 den 20 maj. Han var en mycket berest man och hade bl. a. besökt
Jerusalem, Grekland, Egypten m m. samt ansågs af sin samtid såsom en sällsynt
lärd man, en värdig telning på slägten Benzelius’ stamträd. Hans porträtt har målats
af Arhenius och graverats i koppar af J. Gillberg; denna gravyr, som af bildats å
Pl. 179, åtföljer M. Asps år 1758 i Upsala utgifna likpredikan med personalier; samma
bild finnes äfven i liten oval.
BENZELIUS, JAKOB. Pl. 164.
Född 1685 den 25 februari, samt son till ärkebiskopen Ericus Henrici Benzelius,
blef denne högt värderade teolog redan vid tjugu år promoverad filosofie magister.
Hans stora lärdom och hans framstående egenskaper i öfrigt blefvo ej erkända
förrän han redan uppnått en ålder, som för Benzelierna torde få anses framskriden,
han fick nämligen ända till 1718, d. v. s. i femton år, tjänstgöra som adjunkt dels
vid filosofiska, dels vid teologiska fakulteten vid Upsala universitet. Sedan han detta
år utnämnts till professor samt från 1719 varit ledamot af prästeståndet, synes hans
begåfning fått bättre tillfälle att göra sig gällande. Det dröjde också endast 10 år
innan han blef biskop i Göteborg. Tretton år senare kallades han till
ärkebiskop i Upsala, och var den tredje i ordningen af de fyra inom samma slägt,
som beklädt detta höga ämbete. Han afled 1747 den 19 juni i Stockholm.
Det å Pl. 164 afbildade porträttet af Jakob Benzelius målades af J. H. Scheffel
1738 och graverades i Köpenhamn af J. M. Preisler 1751. Å somliga exemplar
är målarens namn ej utsatt.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
