Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De ryska sändebud, som befunno sig i Stockholm, då
staden af hertigarne intogs, hade vid detta tillfälle blifvit
utsatte för misshandel och plundring, hvarifrån de räddades
genom hertig Karls mellankomst. Johan skref
redan den 6 Oktober ett bref till storförsten, deri han
sade sig vara benägen till fred, oaktadt den okristliga
handel, storförsten haft om hans gemål. För att skrämma
ryssen tillade Johan, att han slutit fred med Danmark
och Lübeck, och påminde om sin frändskap med konungen
af Polen och flere tyska furstar. Som vi ofvan nämt
hade Johan till en början märkvärdigt nog förhoppning
om en god utgång af sina underhandlingar med Ryssland.
De ryska sändebuden qvarhöllos emellertid i Sverige, till
dess svar anländt från storförsten, och Johan försummade
ej att gifva Hans Larsson befallning öfver de till Ryssland
gränsande finska länen, för att tillse gränsfästena voro
i stånd och provianterade. För att ej gifva ryssarne
någon anledning till fiendtlighet befaldes Gabriel
Kristersson att se till, att de svenske befälhafvarne i Livland
ej gjorde något öfvervåld mot det ryska området. [1] Ivan
dolde emellertid till en början sin harm under en vänlig
yta. Han skickade lejd för svenska sändebud till att
förhandla om fred i Ryssland. Johan återsände då de
ryska sändebuden och med dem en svensk legation
bestående af biskopen i Åbo Paul Justen, Tönnes Olofsson,
sekreteraren Mathias Schubert och tolken Engelbrecht
Nilsson. De skulle söka att erhålla stadfästelse af den
fred, som varit i konung Gustafs tid, och att få den
utsträckt äfven till Sveriges besittningar i Livland. [2] Ivan
lät under förevändning af repressalier, for att hans
ambassad i Sverige blifvit uppbehållen och misshandlad,
hålla svenska sändebuden i fängelse och svårt
misshandla dem. Först 1572 blefvo de lössläppte och fingo
återvända. Sina verkliga afsigter lät Ivan ock komma i
dagen genom sin i slutet af 1569 började underhandling
med hertig Magnus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
