Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Genast sprang emot sin ovan Adolf
Och, med knifven höjd i luften, sade:
uAldrig skall du mera återvända,
För att säga, hvart Zigenarns maka,
Hvart Zigenarn Adolf tagit vägen.’1
Sade, men den fallne bad och sade:
JHåll med hugget opp och skänk mig lifvet;
Aldrig vänder jag ändå tillbaka,
Aldrig går jag, att med spö odi bojor
Plikta för mitt oförstånd och hädas.
Helire lemnar jag mitt rika hemman,
Dragande med er i ödemarker^
Om mig Gud vill dertill unna styrka."
Så ban bad — och öfvertalt Zigenarn
Höll med hugget opp och skänkte lifvet.
..Om vid Gud du lofvar brödratrohet,
Skall ett hår ej på din hjessa krökas,
Ej så länge röfvarn Adolf andas,
Och med dessa båda ögon ser dig."
Så han sade: för ett slag flög hästen,
Skenande, den långa milen framåt;
Men han sjelf tog af till skogs från vägen,
Bärande, fast sjuk, sin slagne broder,
Och i spåren af sin maka åtföljd.
Tvenue solar ren från hvalfvet stupat,
Tvenne nätter hade klarnat redan,
Från den stund de veko af till skogen,
Men vid qvällen af den tredje dagen
Valde de till hviloplats en lada,
Fjerran från ett menskligt hem belägen»
Svensk Lacsefog. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
