Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Fjerran bortom gränsorna för tingen,
Bortom rymdens tempelhvalf hon far,
Hvilar sen bland fridens palmer vingen,
Skådar hänryckt alla väsens far.
Mörkrets suckar bringar hon till ljuset,
Tröstens svar hon för till qvalens strand,
Och emellan himlarna och gruset
Knyter så ett mystiskt rosenband.
Monn, o jätte, gudars borg du hinner,
Om på berg du staplar berg? — O, nej!
Tankens flygt i all dess spänning hinner
Öfver Demiurgens moln verld ej.
Känslan ensam till den sanna höjden
Lyfter oss vid englaharpors ljud;
Känslan ensam ger den sanna fröjden,
Känslan blott förenar .oss med Gud.
Stagnelius*
Ur Wladimir.
Wladimirs qval.
Alla sågo det qval, som tärde Monarken; men ingen
Vågade tala och ropa hans själ ur drömmen tillbaka.
Andligen höjde sin röst den till loftal färdige Iwan:
aNowgorods Furste! hvi plågar Du så dina trogna Bojarer?
Bjud dem förskingras, de moln, som hemskt din panna betäcka,
Och från ditt kungliga hufvud de svarta bekymren förjaga!
Ängsligt vårt hjerta slår af bäfvande väntan, då Herrskarns
Solansigte i moln fördöljer sin lysande klarhet,
Och ej andas vi förr, än den alltupplifvande strålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
