Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Gengångare, ser jag blott grift vid grift
Der Diktens paradis var;
Det nutida slägtet, det älskar blott gift, —
Och hvad, att besjunga, står qvar?
Under lindén."
Då sliter jag lös mig i vredesmod,
Att midt på hans näsa jag fälls,
Att dräggen af regnets förmiddags-flod
Från ]öfven på drömmaren hälls,
Under lindén.
uBefara ej du" — så hör han mitt ord —
((Att diktningens dagar ha flytt!
Se upp! se omkring dig den brudliga jord,
Och säg, om ej lifvet är nytt?
Under linden.
Än Skaparens verld, lik en ros, i hans hand,
Uppfriskas alltjemt af hans blick;
Du sjelf är ett blad der; ej kyla, ej brand
Låt störa ditt blommande skick!
Under linden.
Så länge, som solen på fästets rund
Än körer sin gyllene vagn,
Så länge, som fåglar än hvimla i lund,
Och qvittret är allt deras gagn,
Under lindén.
Så länge, som thordönets vilda bedrift
Än följs af en regnbåges frid,
Så länge, som heliga stjernors skrift
Än läses i aftonen blid,
Under linden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
