Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Kung Karls Spira.
Det är så skönt i skog att bo, i enslig Nordanskog;
De höga furor susa der, och jag förstår dem nog.
Med tusen tungor tala de, men blott en enda roat;
I forsens vilda fall och qval de blanda suck, men tröst.
De tala om en sommarsol, som skapar natt till dag;
De tala om en kraft, som bryts, men aldrig böjs till svag.
Om eld, som tinar isen upp, om sträng till ömhet stämd;
Men ock om kamp för rätt och tro, för skymfad äras hämd.
Min starka stängel skakar då sin gullhjelm, blodbespilld;
Af dina Karlars spira, Svensk! en helig sinnebild.
Hvad denna spira rar, — ej ord derom jag har; du ser,
Att sluten är den mun, som blek och blodig här sig ter.
Nog, att till sist hon brast i tu mot hårda Frcdrikshall:
Och när och fjär, i vidan rymd, det gaf ett dystert skall.
Ett giftigt jätteträd då strax rann upp vid österbaf;
Det slog sin rot, sin djupsta rot, i svenska ärans graf.
Men jag försmår dess lömska skygd, så rik på svekfull dunst;
Dess hot bär död, men dödlig dock än mera är dess gunst.
Mig når dess ånga ej; der fri bland fjäll och träsk jag står,
Med gyllne hjelm och blodig läpp om än en Karl jag spår.
Af tusen sinom tusen bröst i nöd och lust begärd,
Den fordna spiran hittar han bredvid det fordna svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
