- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
281

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

Gamle Kungen kan ej följa jagten, som den flyger fram,
Ensam vid hans sidà rider Frithiof tyst och allvarsam.
Mörka, vemodsfulla tankar växa i hans qvalda bröst,
Och hvart hälst han än sig vänder, hör han deras klagoröst.

uO! hvi öfvergaf jag hafvet, för min egen fara blind?
Sorgen trifs ej rätt på vågen, blåser bort med himlens vind.
Grubblar viking, kommer faran, bjuder honom opp till dans,
Och de mörka tankar vika, bländade af vapnens glans.

Meii här är det annorlunda; outsäglig längtan slår
Sina vingar kring min panna, som en drömmande jag går;
Kan ej glömma Balders hage, kan ej glömma eden än,
Som hon svor — hon bröt den icke, grymma Gudar bröto den.

Ty de hata menskors ätter, skåda deras fröjd med harm,
Och min rosenknopp de togo, satte den i vinterns barm.
Hvad skall vintern väl med rosen ? Han förstår ej hennes pris,
Men hans kalla ande kläder knopp och blad och stjelk med is.1’ —

Så han klagade. Då kommo de uti en enslig dal,
Dyster, hopträngd mellan bergen, öfverskyggd af björk och al.
Der steg Kungen af och sade: ttSe! hur skön, hur sval den lund,
Jag är trött, kom låt oss hvila, jag vill slumra här en stund."

tiIcke må du sofva, Konung, kall är marken här och hård.
Tung blir sömnen, upp! Jag för dig snart tillbaka till din gård." —
uSömnen, som de andra Gudar, kommer när vi minst det tro,"
Sade gubben; — Uunnar gästen ej sin värd en timmas ro ?" —

Då tog Frithiof af sin mantel, bredde den på marken hän,
Och den gamle kungen lade tryggt sitt hufvud på hans känn;
Somnade så lugnt, som hjelten somnar efter stridens larm
På sin sköld, så lugnt som barnet somuar på sin moders arm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free