Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Hur lycklig träder jag på stranden!
Du jord, jag ville kyssa dig,
Och Er, 1 blommor små, som randen
Med hvitt och rödt den krökta stig.
Du måne, som ditt skimmer tömmer
Kring lund och tempel, hög oeh vård,
Hur skön du sitter der och drömmer,
Lik saga i en brölloppsgård I y ^
Hvem lärde dig, du bäck, som talar
Med blommorna, min känslas röst?
Hvem gaf Er, Nordens näktergalar,
Den klagan, stulen ur mitt bröst I
Med qvällens rodnad Alfer måla
Min Ingborgs bild på mörkblå duk;
Den bilden kan ej Freja tåla,
Hon blåser bort den, afundsjuk.
Dock gerna hennes bild försvinne,
Der är hon sjelf, som hoppet skön,
Och trogen, som ett barndomsminne;
Hon kommer med min kärleks lön.
Rom, älskade, och låt mig trycka
Dig till det hjerta, du är kär.
Min själs begär, min lefnads lycka,
Kom i mm famn och hvila der.
Så smärt som stjelken af en lilja,
Så fyllig som en mognad ros!
Du är så ren, som Gudars vilja,
Och dock så varm, som Freja tros.
Kyss mig, min sköna! Låt min låga
Få genomströmma äfven dig.
Ack! jordens rund och himlens båga
Försvinna, när du kysser mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
