Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’226
Ocb hennes broder var hvar skön,
Hvar vingad himlason derofvan.
Men ack! hon föll hit ner, och sen
År icke hennes kärlek ren.
Dock hos den älskade hon känner
Ett drag af fordna bimlavänner,
Hör deras stämma än en gång
I vårens eller skaldens sång.
Då glades åter hennes sinne
Likt främlingen från Schweitz, som hör
En hemlandston, som återför
Hans Alpers ocb hans barndoms minne. —
Det var en afton. Qvällen låg
Och drömde på sin bädd i vester,
Och tysta som Egyptens prester
Begynte stjernorna sitt tåg.
Och jorden stod i stjerneqvällen
Lycksalig som en brud, som står
Med kronan i de mörka hår,
Och ler och rodnar under pellen.
Af dagens lekar trött och varm
Najaden stilla låg och myste,
Och aftonrodnan satt och lyste,
En präktig ros, i hennes barm.
Hvar kärleksgud, som legat bunden,
När solen sken, blef lös och red
På månens strålar upp och ned
Med pil och båge genom lunden,
Den dunkelgröna äreport,
Der våren nyss sitt intåg gjort.
Ur ekarne slog näktergalen,
Ben sången klingade i dalen
Så öm, så oskuldsfull, så ren,
Som något qväde af Franzén.
Det var som om naturen sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
