Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’165
I glädjen och i yran
Den, af oss raska barn,
Som gaf den längsta lyran,
Var den förnämsta karln.
Ej sanniug af oss döljdes
Uti förtjenst och fel;
Oväldigheten följdes
Vid minsta kägelspel;
Den trasigaste ungen
Vann priset vid vår dom,
När han slog riktigt kungen,
Och grefven kasta1 bom.
Hur hördes ej vår klagan!
Vårt späda hjerta sved,
Vid bannorna och agan,
Som mången lekbror led.
Hur glad att få tillbaka
Den glädje, riset slöt!
Min enda pepperkaka
Jag med den sorgsna bröt,
Men, mine ungdomsvänner, .
Hur tiden ändrat sig!
Jag er ej mera känner,
I kännen icke mig.
De blifvit män i staten,
De fordna pojkarne,
Och kifvas nu om maten,
Och slåss om titlarne.
Med fyrti år på nacken
De streta i besvär,
Tungt i den branta backen,
Der Lyckans tempel är. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
