Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’131
med den sista Fosforisten, vid sidan af dem stå Fader Mollberg
och bror Movitz, der borta dör Ulla Vinblad så skönt, och
Argus gör sin lustiga himmelsfärd till Olympen. Ett nytt
Babels torn af skämt och lek reser sig emellertid ända till
forbistringen; Odalgumman går och plockar opp efterskorden,
Jungfrun spatserar i det Gröna, och Nordens vår får för
tjugonde gången lof att infinna sig och låta Dahlgren hålla
bouppteckning öfver sina blyga, flygtiga, men tjusande behag.
På annat håll förefaller det oss, som hade sången blifvit
mätt på detta sentimentala och djupsinniga inre samt detta
stormande yttre lif och, för att hämta nya krafter, för en tid dragit
sig in till Hemmet, den fridlysta plats, der hvar menniska har
sin tryggaste hamn undan verldslifvets bitterhet och skeppsbrottet
af lysande beräkningar. Odyssén vidtager ju, der Iliaden slutar.
Hemmet och det enskilda lifvet bli nu sångens mest älskade
vistelseort Genrebilder och Stilllebensstycken ur denna verld
t är det vackraste, som vår sista tid skapat Så målade Runeberg,
som än fört oss med Elgskyttarne in i den trefliga finska stugan
och på jagt i de finska skogar, än till den sköna Hannas
frid-sälla hem, än uti Guds fria natur på jagt, på fiske, på
skogsvandringar, på segling, och bland byggdens ungdom, der Graften
i Pertho påminner om en tragisk händelse, Ziguenarens lada
om en stor trolöshet, och der Tavastländarn Ojan Pavo fängslas
— i sin flickas famn. Allt är så trefligt, så friskt, så
oskulds-Ijuft Skalden suckar ej öfver lifvet, han njuter det i lugn. —
Se der en annan tafla. En blek, en sjuklig skaldeyngling blickar
från ett fönster i den stjernklara natten upp till Emmas stjerna,
och utgjuter sin saknad i sköna, veka, milda, nästan qvinnliga
accorder. — Åter andra taflor! Hvilken ljuf, men tillika frisk
sångton; hvilken klar och fridfull himmel blickar icke der fram
öfver allt ur taflans bakgrund, hvilken själsskönhet i de
handlandes anleten! Hvem har ej sett Grannarne, Familjen J7..,
Nina, Presidentens döttrar!—Der åter andra scener. Se hvad
täcka, nästan sinnligt rusande, qvinnogestalter, vackra unge herrar,
gamla tanter, trätaktiga äkta män! Se idel bekanta ansigten:
Baron Axel, Blenda, Tant Lisbeth.–Nu kunde vara tid, att
9*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
