Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
derigenom ali de tappad* ungt blod i bana ådror: följden var
den naturliga, att det gamla blodet förrann honom, och det nya
ville ej stadna, Så är det äfven med Statskroppen. Det nyare
bättre måste efterhand ingå. i dess blodmassa, och småningom
förtränga de osunda vätskorna. Folken måste uppfostras till de
nya formerna, liksom de i sekler varit uppfostrade till de gamla.
Hvad som skall vara länge, måste länge förberedas; men är
detta skedt — och det kan endast ske småningom — då
kommer förändringen af sig sjelf, liksom lyckan, liksom naturens
bästa gåfvor komma. Den tid som det Nya använder att mogna
och utveckla sig, den använder det Gamla att förfalla bch
upplösas. Den borgerliga friheten liknar ännu på de flesta ställen
i vår verldsdel qppsvämmadt land, som småningom afsätter sig
och stadgas. Men år efter år flyga himmelens fåglar deröfver,
och fälla ängarnes och skogens frön; då bindes efterhand den
osäkra marken, gräset väfver sitt gröna täcke, och plogen be«
gynner sitt verk. Hvar nu är naken eller blodig gyttja, der
vaggar framdeles kornet sitt guld i vinden, och trefliga hyddor
och ett sjelfständigt slägte hvilar, om några mansåldrar, i
skuggan af den fullvuxna lundén. Sådan är naturens stilla gång,
sådan vare äfven mensklighetens. Och är den sådan, då kämpa
mörkrets makter förgäfves mot det stigande ljuset, då kunna
folken hoppas, att åtminstone deras aska en gång skall hvila å
fri jord.
. Men just detta framtidens hopp är det, spm man från ett
annat håll söker att mörda i vaggan. Man begagnar sig af alla
misstag, alla forhastanden och utsväfningar, som äro oskiljaktiga
från en brytning, som den vi upplefvat; man firar som en seger
hvarje tecken till ett återvändande barbari. Man ifrar för det
gamla, icke för att bibehållas, tills det nya och bättre hunnit
utveckla och stadga sig, utan för att alldeles uttränga det Ett
formögladt slägte har uppkrupit ur jorden, och visar, den
förvånade verlden anspråk och fördomar, den^man längesedan
trott förmtittnade i famiijegraframa. Yi åter höra läror, som
man trott, att hvarje mensklig tunga i det bildade Europa
längesedan skufle vant sig ifrån. Vi höra, att Regenterna fått folken af
Svensk Laeieboff. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
