Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
hof; ehuru en betydlig skillnad häruti märkes emellan slättbon
och bergsbon. De högre, befriade från. det omedelbara arbetet
för de kroppsliga behofven, äga ej samma uppfordran till
kraftyttring ur första handen. Den Gcnde de ha att bekämpa är ej
en öppen fysisk, utan en dold, och derföre farligare, moralisk.
Den låter känna sig i den förlamande tyngd, Nordens stränga
natur lägger på hvarje sinne, som ej med alfvarlig verksamhet
upprätthåller sig sjelf. Lätjan förstör ho» Söderns eldiga
naturer, genom utbrott af våldsamma oordningar: i Norden
långsammare, säkrare, eländigare, och är egentligen den nesliga
strådöd, för hvilkan våra förefådef bådo sina gudar bevara sig.
3)enna inre dvala är under vår hårda himmel en lätt undfången
sjukdom, som döfvar alla högre förmögenheter, och under
hvilken den inneburna oron i det nordiska lynnet blott yttrar sig
i ett famlande efter sken, en förlust på allt begrepp om väsende,
en deraf följande afvund för yttre företräden, och en inbördes
söndring; till hvilken dessutom det nordiska lynnet både genom
sina fel och sina dygder är benäget. Derföre hörer ock allt
hyad som väcker, förenar ock sammantränger de i djupet
hvilande moraliska krafterna, — såsom en strängt rattvis, en kraft-*
full sammanhållande borgerlig ordning, — egentligen till
Nordens hälsa. — Så tyckes hos menniskan samma motsägelse
framträda emellan kraftyttring och hvila, liflighet och tröghet,
som visar sig i den nordiska naturen: en motsägelse, som dock
mildras och öfvervinnes genom ett naturligen alfvarligt och
genomträngande förstånd, en djup, men liksom tankekraften, helst
inom sig sluten, känsla, framför allt, genom ett sinne, som är
mäktigt af stora uppoffringar, i afgörande ögonblick alldrtg
känner fruktan, och lätt höjer sig öfver det förgängliga. Denna
tapperhet, i ordets bästa bemärkelse, har varit vårt folks ädlaste
arfvedel, är den gedigna metall i själen, hvilken ur olyckornas
slipniug alltid framgått lika hvass ock ren.
Øßijer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
