- Project Runeberg -  Sveriges industri /
130

(1936) [MARC] - Tema: Statistics, Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Malmtillgångar och malmbrytning - Malmbrytning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MALMTILLGÅNGAR OCH MALMBRYTNING

m, därefter komma Ställbergsfältet, 500 m, Bersbo, 456 m,
Svartvik, 450 m, Dalkarlsberg, 439 m, Åsboberg, 425 m, och
Åmmeberg 400 m.

Det ur gruvan uppfordrade berget består mera sällan av enbart
malm. I allmänhet är det mer eller mindre uppblandat med
gråberg eller innehåller stycken, i vilka metallhalten är för låg för att
de skola betraktas som malm. Genom skrädning av berget uppdelas
detta i färdig malm och gråberg, varjämte ofta anrikningsgods
särskiljes. Skrädningen verkställes i modernare anläggningar genom
plockning på transportband, varvid det oftast på förhand i tuggare
grovkrossade godset uppdelas i de olika kvaliteterna. Vid magnetiska
malmer kan handplockningen helt eller delvis ersättas av magnetiska
malmskiljare, s. k. magnetisk sovring.

I den mån de vid skrädningen erhållna malmhaltiga produkterna
icke ha tillräckligt hög metallhalt, måste de för att bringas i
användbart skick anrikas. Det första steget i anrikningen är
krossningen, som avser att mekaniskt skilja malmkornen från
gråbergskornen. Allt efter mineralens finkornighet måste krossningen
drivas mer eller mindre långt, ofta till bråkdelen av en millimeter,
för att den ekonomiska renkrossningsgraden skall uppnås.
Finkross-ningen verkställes i särskilda krossmaskiner, såsom valskrossar,
skiv-krossar, kul- och rörkvarnar.

För att därefter skilja de renkrossade malmpartiklarna från
gråberget måste man allt efter malmens art använda olika metoder.
För den magnetiska järnmalmen, svartmalmen, användes magnetisk
anrikning på magnetiska separatorer. Dessa bestå i allmänhet av
roterande trummor, inuti vilka ett system av elektromagneter
befinner sig. Då det i vatten uppslammade anrikningsgodset ledes över
eller förbi trumman, attraheras de magnetiska kornen till trumman,
befrias genom vattenspolning från vidhäftade gråbergskorn och
uppsamlas för sig, under det att de omagnetiska kornen bortföras
med vattenströmmen. För den omagnetiska järnmalmen och,
isynnerhet tidigare, för en del sulfidmalmer användes våtmekanisk
anrikning, vid vilken godset, sedan det uppdelats efter storlek på siktar
eller i strömapparater efter olika fallhastighet i vatten, behandlas
på sättmaskiner eller härdar, skakbord o. dyl. För sulfidmalmerna
har emellertid på senare tid flotationsanrikning helt vunnit
över-130 taget. Medelst tillsättning av obetydliga mängder av vissa oljor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:26:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svind36/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free