Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
bekant fortlevat i Norrköping, och denna gren därav har alltså
visat en betydlig livskraft. Klädesfabrikerna i Stockholm höllo sig
mindre väl och upphörde i huvudsak under förra hälften av
18ootalet.
Under frihetstiden tog den merkantilistiska manufakturpolitiken
en nästan obegränsad omfattning, så att det icke förekom många
näringsgrenar som man avstod från att söka skapa eller utveckla
genom premier av alla slag; dit hörde t. ex. odling av mullbärsträd
för att få silkesmaskar samt framställning av silke och siden från
dem. Det stora exemplet på denna politik erbjuder emellertid Jonas
Alströmers skapelse Alingsås Manufakturverk. Efter tidens
förhållanden var det ett väldigt etablissement, som när det stod på sin
höjdpunkt sysselsatte icke mindre än omkring i 500 personer —
mycket t. o. m. i betraktande av att siffran innefattade icke blott
personalen inom själva verket utan också hemarbetare i trakten
omkring. Men hela denna utveckling var en verkan enbart av
oavbrutna understöd från ständerna i alla former under trettiofem år, 1727
—62, och av Alströmers egna brev kan man se att de med så stor
kostnad för det allmänna framställda varorna mycket ofta knappast
hade några köpare. Delvis sammanhängde det med att Alströmers
intresse för själva driften var långt mindre än för
manufakturpolitiken, delvis också med att vad han åsyftade icke var att producera
sådant som köparna önskade, utan i stället att taga upp så många
nya produktionsgrenar och specialiteter som möjligt, alldeles
oavsett om de kunde finna avnämare och t. o. m. om det fanns
tillräckligt yrkeskunnigt folk för att framställa dem. Det var därför
endast naturligt att, när de yngre Mössornas seger vid 1765/66 års
riksdag gjorde slut på subventionssystemet, hela Alströmers skapelse
krympte ihop till en obetydlighet och småningom helt och hållet
upphörde, utan att lämna några nämnvärda spår efter sig.
I den merkantilistiska manufakturpolitikens medelpunkt stod
överallt textilindustrien, och klädesindustrien inom denna. Men det
utesluter icke att Sverige liksom andra länder fick industriella
anläggningar också på en mängd andra områden, även de med helt få
undantag tillkomna genom privilegier och understöd av olika slag,
de äldsta som regel härstammande från 1600-talet. Dit hörde
exempelvis pappersbruk — för papperstillverkning ur lump — och
vidare glasbruk samt sockerbruk, de sistnämnda raffinaderier för 3 -|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
